Daily Discoveries

"Don't ask yourself what the world needs; ask yourself what makes you come alive. And then go and do that. Because what the world needs is people who have come alive."

Så skönt att våren är här. Ja, du läste rätt, den har kommit nu fast jag knappt vågar tro det. Sol, värme, snödroppar och folk i tunna jackor. Helt fantastiskt, och här kommer bildbevis:








Idag har jag inte bara njutit vårtecken men också känt mig mäkta stolt över vad som utvecklades till en rätt mesig blåtira, snarare ett blåmärke under ögat. Typ som i hej jag har inte sovit i en vecka/jag gick i i en dörr/min man misshandlar mig/ jag Måste lära mig hålla uppe garden när jag boxas. Det sistnämda är det korrekta alternativet ;) Och det gör inte så ont att sparra, man har för mycket adrenalin, jag har verkligen ingen aning hur jag fick bkåmärket!





Något som mer liknade misshandel var att fixa med grupparbetet för geografin. En av tjejerna är en jättetrevlig och duktig andraårselev som jag trivs bra med. Tyvärr är resten ett gäng flamsiga höns som pratar i mun, pratar bara med varann, fnittrar hysteriskt etc. Fick göra mitt bäsa för att hålla mig lugn och fin när en av dem började tjafsa om strukturen jag och Saskia hade ordnat (de kunde såklart inte träffas då och hade inga bättre förslag på tider). Det var något om att hon planerat att arbeta med två specifika länder och jag och Saskia fick jobba hårt för att övertyga henne om att det skulle fungera inom upplägget vi hade gjort. Tack och lov fick vi även stöd av handledaren som tyckte att vårt upplägg var jättebra och sa till hela gruppen att vi inte borde överge det. Drygt när man lägger ner tid och energi på att skapa något som faktiskt var väldigt bra för att sen inte få tack och dessutom behöva spendera en kvart på att försvara sig för folk som inte lyssnar. Har jag nämnt att grupp arbeten inet är min favoritgrej?

Ursäkta gnället, dagen har varit underbar. Nu måste jag nog fortsätta läsa inför en uppsats...

xxx

Hanna

Åh idag var en riktigt bra dag. Solen sken in genom gardinen och väckte mig innan klockan och jag vankade utsövd. Skön morgonstretch, god frukost, bästa hårdagen på länge och så nya fina vårkläder. Fantastiskt!
På skolsidan så fick jag mycket gjort och läst, bl.a. en plan för vårt gruppprojekt som jag äntligen börjar få grepp om. Sen var det boxning som var riktigt kul, sparrade och fick till några bra träffar (förra gången jag sparrade samma tjej blev jag mest uppspöad haha). Missförstå inte, min teknik är fortfarande rätt bedrövlig, men liite bättre har det nog blivit. Askul!
Jag har helt enkelt haft en bra dag kan man säga.

Intressant hur snabbt det kan vända, var rätt depp när jag kom hit efter lovet men just att det funkar med mat och träning får mig att må jättebra. Såklart att livet är mindre ensamt också när man har gruppträningar att gå på. Bara att få rikta in energin på något hjälper mig, har insett att jag är rätt så intensiv så det är bra att hitta olika fokus; en träningsform jag gör för att det är kul och skola i kombination kan kanske ge balans..

Nu undrar jag väl kanske i och för sig hur balans verkligen ser ut. Det är klart att man inte vill vara i helspinn och sen i djup svacka jämt, det blir ju jobbigt och för mig något osunt. Men att det svänger med intressen, energi och känslor är kanske något man får acceptera. Jag är sån, frst jätteintresserad av en grej, så hoppar jag till något annat och kommer ofta tillbaka till det gamla intresset. Och när det är okej för mig själv blir livet så mycket lättare...

over and out
xxx
Hanna (som har en liten blåtira under ögat, hur coolt är inte det!)

Intressant period för kroppen och knoppen just nu insåg jag för ett par dagar sen efter att ha läst diverse träningsbloggar. Just nu har jag har inget mål med min träning.
För första gången på länge är det inte nåt speciellt mått eller viss vikt jag vill komma ner i, en vikt jag ska lyfta, mil jag ska löpa. Jag har ingen diet precis utom lördagsgodis-regel, möjligtvis försöker jag lyssna in vad jag är sugen på. Typ åh jag längtar efter bacon, eller pannkakor, eller frukt, eller kyckling osv, så om jag vill ha det äter jag det. Befriande känsla efter alla matnojjor får jag lov att säga!
Visst vill jag bli bättre på saker: finare form, starkare, snabbare, uthålligare, bättre på att boxas. Men det är mer saker jag strävar mot, inget tidssatt eller planlagt. Jag vill bara må bra och vara i bra form. Med betoning på varken bra eller form utan mer jag och .

Dagens reflektion från studentlyan,
d.s.

Jag har jobb för sommaren. Jag har en lägenhet för nästa år.
Lättnaden är helt underbar..Så skönt, så väldigt skönt att ha allt ordnat.
Stora sjöfallet i sommar och en jättemysig lägenhet i höst med härliga Hannah.
-Här kommer jag!

Tack Gud, för att du ger mig det jag behöver.
Lovar att träna på det här med att inte oroa mig så mycket...

Jag har börjat boxas igen, mycket efterlängtat och roligt att komma igång. Asjobbigt men ja en tmaning som ger krydda i vardagen. Lite galet är det, jag började ju för att få bättre kondition och tona kroppen men de pratar redan om att faktiskt tävla. Rädder. Fast det är ju spännande också!
Just ja blåtiror var det. Hon som tränade oss i fredags ville att jag och några av de nya tjejerna skulle träna på att sparra genom att boxas med henne medan hon körde försvar.
-"the head, aim for the head"
Det gjorde jag, efter bästa förmåga, hon är bra. I vart fall igår när jag såg henne hade hon en blåtira så jag tänkte oj var hon och fightades idag men tydligen var det jag som hade gett henne den.
Ska man skämmas eller va stolt?
Fortsättning följer...

Tjenare vad trött jag varit de sista veckorna, suck. Jag och Hannah har tittat på 8 lägenheter inom loppet av två veckor. Hur orkar man? Eller ja, nu känns det ju inte direkt som jag orkat.
Stök till rum och inte mycket socialt förutom att ta sig till träning. Så har jag glott på webbtv också. Ungefär så.

Nu verkar det i vart fall som vi har den perfekta lägenheten på gång: mitt i stan och billig. För bra för att vara sant, hoppas hoppas hoppas! Någonstans inuti har jag trots allt en känsla av trygghet, det kommer lösa sig det är jag säker på. Om det nu blir denna lägenhet vore det fantastiskt.

Igår var jag och boxades och efter typ världens jobbigaste pass körde vi lite sparr-träning. Fick en grym komplimang vilket värmde i själen. Det gör så mycket med komplimanger, måste ge dem oftare till människor runt om mig.

Det var allt härifrån,
ha de gött tills vidare!

Tittar på bilder som andra tagit från Lee Abbey och känner ett litet sting i hjärtat. Vilket häftigt ställe, så många fantastiska saker att göra och så många fina människor. Varför njöt jag inte mer?

Samtidigt vet jag att jag gick igenom några jobbiga grejer. Och att köksjobbet slet på mig: inte själva uppgifterna lika mycket som kaoset, att inget någonsin funkade riktigt (så kändes det i vart fall). Dessutom lärde jag mig nog att slappna av mer, tycka om livet och ta vara på de fina stunderna. Vilket för övrigt några som var där lärde mig mer mig, till exempel fina Billy från Nya Zeeland.

Tyvärr är det ofta när jag ser tillbaka på mitt liv som tonåring/ung som jag inser att jag inte bara glatt mig i stunden. Jag har nog lätt för att alienera mig; känna mig annorlunda och svår och stänga ute mig själv från insidan. Vad är poängen med det egentligen? Inför nästa termin (ja i Skottland är vi slöa, ja vi har lov hur länge som helst)så ska jag satsa på att ha mer roligt, leva livet lite mer. Slappna av och strunta i att allt inte är perfekt. Uppskatta det som är, inte sträva så förbannat mycket hela tiden. Framåt kommer man i vart fall, om man går. Att lägga på sig tunga bördor och titta ner i backen hjälper en inte åt rätt håll.



Glad bild från när jag jobbade på Lee Abbey. Det var mycket som var roligt och jag trivdes trots allt bra!