Usch har haft lite nojja i ett par dagar. Älskar verkligen boxningen, men nu när alla ska fightas snart är det mycket vikt och dietsnack.Vår coach i Glenrothes pratade igår om sin diet där hon går på 1000kcal om dagen och i princip bara äter keso och frukt, nåt i den stilen. Efter kl.19.00 är det tydligen livsfarligt att äta kolhydrater också...Sånt där kan verkligen sätta igång mig, märker hur jag tänker och pratar om vikt för mycket just nu. Men jag vill inte! Vill inte vara i det träsket igen, jag vill njuta av livet, mat och träning, bara för att allt det gör mig lycklig.
Själv skulle jag tycka det vore jättekul att själv tävla någon gång nästa år, men då måste jag gå ner i vikt...Inte för att jag är så himla stor men för att tjejer som väger över 70kg och boxas är typ 180 cm långa. Med mina 168cm finns inte riktigt räckvidden där för en sån motståndare. Så hur löser jag detta dilemma?
1. Okej, skärp till dig! Om jag eventuellt fightas om ett år så är det läänge dit. Inget att oroa sig för nu knasboll..
2. Man blir vad man äter och tränar, och jag äter och tränar bra. Definitivt bättre än när jag dietade och övertränade. Så det är bara att njuta av livet och invänta resultaten :)
3. Det kommer aldrig aldrig bli värt att gå tillbaka i utvecklingen bort från ätstördhet, oavsett vad det gäller. Jag vill MÅ bra. Det är allra viktigast.
4. Sofi-metoden. Det undrar du vad det är och därför ska jag berätta det nu. Sofi är en fitness tjej som skriver en blogg jag läser. Hon är extremt vältränad och äter, ja håll i dig: ALLT. Godis, kakor, pizza, kolhydrater och normal nyttig mat. I rätt mängder. [http://fitnessguru.se/sofilindberg/12882-sofi-metoden]
Okej detta är i och för sig ett nojj inlägg i sig. Behövde skriva av mig. Ibland hjälper det att skriva eller säga saker "högt" tycker jag. Lite självterapi.
Ikväll åt jag i vart fall en jättegod wrap med kyckling, morotsstavar med hummus och snart ska jag äta fruktsallad. Vilket var ett bra beslut efter att först ha övervägt att köra inga kolhydrater. Nej skrek min mage och ännu högre skrek mitt psyke. För jag VÄGRAR dieta! haha. där fick du mat och viktnojja. dö dö dö. För jag äääälskar god mat :)
Nu ska jag dela med mig av en låt jag peppar till innnan träning. Håll till godo!
i livet..
Bara lycklig idag, så himla skönt att vara tillbaka och känna att jag trivs i min lägenhet, trots allt som hänt. Jag är en riktig husmus som hamstrar och dekorerar och fixar och städar. Älskar alltid mitt rum, mitt hem är min borg! Och nu känner jag mig trygg här igen, så det är kanoners.
Annat som gör mig lycklig idag:
- Solen som skiner varmt och påskliljorna som lyser ikapp
- Vänner att hälsa på på stan
- Löptur imorse som gick jättebra
- Min utbildning -jag trivs verkligen med det jag studerar!
- Frysta sommarbär, så gott med vinbär och björnbär :)
- God lunch på stan, smaskens var det.
Ville bara säga det, att jag tycker om livet i allmänhet och mitt St Andrews liv i synnerhet.
Nu ska jag iväg och boxas, pepp pepp pepp!
Usch det här har vart en jobbig vecka.
I tisdags hittade jag och mina flatmates June (den 5te lägenhetskompisen) skadad. Hon hade skurit upp sig i armarna och halsen med en helt enorm kökskniv. Blod överallt -på golv, över henne, toaletten, till och med duschdraperiet var helt indränkt i blod. Det otäckaste mest obehagliga jag sett i mitt liv. Sen dröjde ambulansen i 30 minuter, tack Gud att hon överlevde!
Verkligen tacksam för det, vet inte vad vi gjort om hon dött där i våra armar. Hon kommer tydligen bli återställd i varje fall, tur mitt i all otur.
Som rubriken antyder har jag nog svurit mer de senaste dagarna än på min livstid. Inte bra men men. Just nu är jag hemma och vilar lite från chocken, har vart skönt att bara komma bort lite. Fina Linnéa kom hit och vi hade en jättebra fredag-lördag. Legally blonde 2 äger, helt rätt film att titta på efter blodiga krissituationer.
Sen som om det inte kunde vara slut med eländet har en av mina boxningskompisar farit in till sjukhus med en hjärnskada, svullnader runt hjärnan på något sätt. Hon kommer bli bra men antagligen sluta med boxningen. F*n tycker så synd om henne. Och så tråkigt för det var en av dem jag trivdes bäst med. Men vi får väl fortsätta träffas.
Ok officiellt: efter detta inlägg är det nog med svärandet.
Ta hand om er allihopa, det är vad jag jobbar på för tillfället.
Kram
Så långt en jättefin dag! Åt världens godaste frukost och tittade klart på Fantastic Four (som är jättedålig men haha, lagom avancerad för en morgonhjärna). Sen ringde jag Mamma och snackade bort lite tid innan jag gick till gymmet med Christianne, vilket var jättetrevligt.
Vi körde ett helkroppspass och hon var grymt stark (boxare). Men jag var faktiskt starkare, än så länge i vart fall :P Inte så illa för vi pratar om en tjej på 185 cm som boxats sen hon var 13år. *stolt*. (ok jag skryter men, uhm, måste uppmuntra mig själv för imorgon ska jag boxas och då kommer jag definitivt inte vara i närheten av bäst). Sen kom hon med hem till mig och jag gjorde lunch och vi bara satt och pratade om lite allt möjligt. Efter ett tag droppade mina flatmates in och det var en avslappnad rolig stund bara.
Nu har jag vart till biblioteket och lånat lite böcker, ikväll behöver jag skriva uppsats. Ska nog bli bra det också. För övrigt fick jag brev idag från våra hyresvärdar för nästa år så nu är allt spikat, superskönt.
Lycklig Hanna.
Så sitter man här. Vaken. Klockan 7am en lördag morgon. Hmmpff. Jag som la mig tidigt och tänkte att jag skulle gosa i sängen länge...Min kropp har dock kommit fram till att den vaknar efter 7-8 timmar, då slår ögonen upp och blinkar klar-vakna.
Okej detta är ju inte bara dåligt, vem vill sova bort hela dagen? Faktum är att när jag sover mycket mer än 8 timmar per natt tar jag det ibland som ett tecken på att något är fel; deppighet eller järnbrist. För min kropp funkar såhär: med någorlunda rutiner så gjuts de in och så vaknar jag efter en viss tid och blir hungrig på samma sätt efter x antal timmar.
På tal om mat, nu kurrar magen. Var det den som väckte mig månntro?
Smaskig helgfrukost nästa då :)
Sitter nu äntligen ner med min middag som ikväll består av falafel, ris, grönsallad och lite såser. Det såg så gott ut så jag tog till och med ett kort:
Jag är helt slut; denna veckan har jag tränat riktigt hårt och på boxningspasset kände jag att det tagit ut sin rätt. Jag ville så gärna sparra men jag orkade bara inte.. Tråkigt men så är det ibland. Så det blir ingen boxning imorrn, bara ett lättare gympass med Christianne och Gardner som ville lära sig lite övningar. Ser fram emot det, och sen ska jag bara slöfisa hela dagen...Det är jag verkligen värd. Det är ju typ bästa dagen i veckan, lördag som innebär helg, mys och dessutom godis. Vilket inte kommer sitta helt fel det är ett som är säkert :)
Måste säga att jag är stolt över mig själv, det har vart en rolig vecka och jag har tränat på bra och lärt mig mycket. Fick en insikt igår (om något som borde vara självklart) när jag steg på vågen för första gången på en månad.
Jag väger ungefär som jag gjorde i höstas, och där har jag legat nu snart ett år. Det har varit så fruktansvärt nojjigt att ligga över 70 kg och jag har tränat och försökt äta rätt och liksom väntat mig att jag ska börja gå ner men det har bara inte hänt. Visst har jag tappat i cm runt midja osv., men inte i vikt. Nu är jag hjärtligt trött på nojjandet och känner att det är dags på att jobba med insikten att jag inte kommer se ut eller väga som en löpande 17åring när jag nu är en gymmande och boxande 2oåring. Så är det bara och tittar jag mig i spegeln tycker jag ju om vad jag ser för det mesta: det är härligt att känna sig stark. Så nu är det bara att lära sig älska varje kilo istället för att hålla på och hoppas på att de ska falla iväg...Vågen är ju rätt värdelös som måttstock i varje fall, faktum är att skulle jag tro på BMI är jag överviktig. Och det är jag ju inte.
Så slut på nojjorna, från och med nu tänker jag jobba på att låta det vara vad jag orkar och klarar att göra med min älskade kropp som räknas!
Tänkt att det var så skönt med en morgonjogg! Exceptionellt då jag aldrig vart något fan av morgonlöpning. Ännu mer exceptionellt att jag tog mig upp i morgonstunden för att jag vill springa, i motsats till att vara ute för att bränna fett.
Någon kanske är intresserad av mitt rätt blygsamma löpprogram?
Här är det: http://iform.se/traning/traningsprogram/lopprogram-spring-10-km
