Hemma igen

..ja som hemma i min lägenhet. Åkte till Christianne igår och det blev sent så jag sov över. Trevligt var det, det är skönt att umgås med folk man blir avslappnad av. I ärlighetens namn är det alltid en upplevelse att fara dit för hon har en helt annan bakgrund än mig: uppväxt i en tuff stadsdel, från mer fattig bakgrund etc. Dessutom är deras hus som ett zoo: tre hundar, flera katter, en orm, allt i en stor röra. Jättefin collie-blandning, Buddy, helt kär i den hunden. Jag mår väldigt bra av alla djur där, älskar att vara runt djur, det ger mig ro i själen. Sen har de den roligaste kat du kan tänka dig, en perserkatt som är jättegammal och ser ut som en pirat, Simba. Tjurig men snäll ^^ Lite bilder:

Måste kila in till stan och hämta min cykel, so long så länge!

Elakt virus

Det var bara ett elakt virus som tur är. Ingen lätt lunginflammtion: bara vetskapen om det gör att jag känner mig friskare! Tydligen går detta virus runt här och sprider sig jättelätt (som typ alla sjukdomar här). Kanske handsprit vore en bra idé när alla lektioner börjar?

Förhoppningsvis är jag frisk till helgen. Nu ska jag kurera mig med film och mys. Ganska trött faktiskt så en bra ursäkt!

Ajöss..

Men jag är inte bitter...

Känner att mitt positiva tänkande är på upphällning. Är mer sjuk idag så ringde vårdcentralen imorse. Kanske behövs pencillin.Vi får se.
Detta är tredje rejäla förkylningen/infektionen sen jag flyttade hit. Vart sänder man klagomålet?

Ok nu far jag till doktorn, får se om det är bakterier eller virus som letat sig ner i mina lungor. Dö, sjukdom, dö säger jag! Jag tänker bli frisk snart. Och jag är bara lite bitter...

Ödmjukad

I min läsning innan sovdags igår slog jag upp följande text för 27 mars: "Lydnad leder till lycka". Ett litet citat för er: "När allt går enligt våra önskningar har vi inget tillfälle att lära oss sann lydnad, den lydnad Gud från början skapat oss till. Den är det enda som kan göra oss fullkomligt lyckliga. (...)Visst behöver vi alla lite framgång och uppmuntran för att få mod att gå vidare. Men om det alltid går som vi själva vill kan vi inte lära känna Gud och den kärleksfulla plan han gjort upp för vårt liv." -Wilfrid Stinissen Jag hade väl helst velat läsa en text om mirakulöst helande. Men jag kände att detta talade till mig. Det har vart så mycket bra, så fruktansvärt kul med träning och nya vänner, vilketverkligen gett mig mod framåt efter en kämpig höst. Samtidigt fick jag en tankeställare i helgen: vem är jag i allt det här?

Jag går så lätt in i saker och förlorar mig själv lite. I upptäckandet av coola boxnings-Hanna fick jag en lite annan dialekt, något grovare språk och en tuffare attityd. Vad av det är önskvärt? Inte mycket kanske. Missförstå mig inte; jag är helt kär i boxningen. Den har gett mig träningsglädje och jag trivs så bra i gemenskapen. Jag tror inte heller att jag genomgått en personlighetsförändring sen jag började. Däremot har jag nog gått in lite i en roll, en sorts Hanna. Det borde inte behövas, jag vill vara bara mig där jag är. Verkar det vettigt?

Lite tror jag att det handlar om att slappna av i sig själv. Låta självförtroendet boxningen ger sjunka in och bli självkänsla. Just nu går jag runt och vill berätta för hela världen att jag är en ascool boxare. Lite patetiskt, lite typiskt mig. Men inte typiskt den människa jag vill vara:

Hanna som är mer intresserad av andra och hur coola och fantastiska de är, en av sin egen status. Hanna som inte drar självförtroende av att vara bättre utan av att vara älskad. Hanna som inte använder sin passion till att vara duktig eller verka duktig själv. Utan till att peppa, uppmuntra och inspirera andra..
och bara Leva med stort L.

Sådan vill jag vara. Inte är det så att jag tror Gud skickar förkylningar på en. Men jag är övertygad att han tar tillfällen i akt. Dessa reflektioner går ihop med lydnad för mig för att det handlar om att vara den jag tror Gud vill att jag är. Vilketär den svårare, smalare, men helt klart lyckligare vägen att gå. Vägen i lydnad.

Depp

Jättetråkigt, det känns som att jag håller på att få lunginflammation. Tungt att andas, konstig i halsen. Vi får se hur det går. Jag som hade sett fram emot två bra träningsveckor, så blir det nog inte. Inte så mycket att göra åt...Det är ju fånigt att bli ledsen men det är ju typ träningen som är det roligaste för mig just nu så inte så konstigt ändå. Okej, det går inte att deppa ihop. Kan man inte träna får man väl titta på boxning, tänka ut roliga gympass (och ok plugga massa för det måste jag göra ändå) Här är några roliga mål för/under sommaren 2011:

1. Få bra spänst i armhävningarna (kunna göra dem med klapp, på boll etc.)


2. Kunna göra pullups och chinups


3. Satsa på löpningen under sommarmånaderna (kan ju inte boxas då): Kanske ett mils-lopp?


4. Komma i bästa möjliga form inför höstens boxning


5. Ha superkul såklart! -Testa nytt, njuta av träning, köra med andra, peppa/coacha andra etc.

Okej Linnéa du hade rätt peppbild är bra. Här kommer min på Eva Wahlström. Hon är en ascool finsk proffsboxare som dessutom råkar vara lika lång som mig och grymt snygg. Inspiration!

Ser hon ut som hon blir knäckt av en förkylning eller ens lunginflammation? Nej inte alls. Och jag tänker heller inte bli knäckt :P Sen kanske man lär sig något och inte kör ett hårt pass igen precis efter att ha blivit frisk. Suck hoppas man blir klokare en dag ^^ Nu blir det bästa medicinen: sömn! Gonatt på er..

Pepp pepp pepp :)

Idag kommer brorsan för att hälsa på mig i helgen. Mina föräldrar ska vara i Edinburgh fre-sön, och lämnar honom här. Så dagen till ära är lägenheten vårstädad och pyntad! Här kommer mina fina köksfönster med blommor, blader och små djurfigurer:

Det blir mycket roligt i helgen som ni förstår: skottska mästerskapen i boxning ikväll, Dundee imorgon, boxning, pubhäng och mys. Pepp pepp pepp!

Redo för dagen!

Ok outfit-bilden var väl inte kllockren, får träna på det ^^ Kände mig snygg och tuff i varhe fall i mina jeanstights jag köpte på seconhand igår. 5 pund, det ni! Efter min fantastiska grötfrukost med apelsin en liten mandarin samt rejält med kanel och sojamjölk var jag definitivt redo att ta mig an dagen.

Solen skiner här, alldeles underbart! Isac kommer imorgon, jätteroligt! Och jag är frisk (förutom lite snor) så jag har vart och gymmat med Ron och ska boxas ikväll. Grym dag säger jag bara! Tog ett personligt rekord i gymmet idag med, kändes fint. Dessutom var det roligt att instruera Ron, mycket lättare när man känner en människa lite insåg jag. Så vet man hur man ska säga saker samt hur mycket man ska pressa/sakta ner. Funkade bra. Ok nu ska jag mumsa vidare på min lunch..den ser inte lika god ut som frukosten så definitivt ingen bild på den ^^

Uppskatta allt underbart i livet säger jag bara :)

Äta lite till

Oj vad jag är hungrig. Bara äter. och äter. och äter. 6 mål så långt. Inte ett äpple typ utan två middagar, en lunch samt frukost och sen två tortilla-mellanmål. Justja efterätt bestående av frukt till min andra middag. Min mage är som ett hål som slukar allt. Jag har ju inte ens tränat på tre dagar? Vad är det här?

Trodde aldrig att jag skulle säga det men just nu är jag 100% trött på att äta. Men är man hungrig måste man ju...hmpff. Lyxproblem? Borde jag äta mer tung mat, typ fettigare/energirikare? Skulle mer kött/kyckling råda bot på detta? Kanske pillar jag i mig för mycket grönsaker och för lite "substantiella" grejer. Blir att testa sig fram..

Frukost och solglitter

Idag är jag piggare, tanken och bönen går ut till Linnéa - hoppas du är frisk super snart.

Jag är glad för jag sov jättebra i natt, hur skönt som helst. Vaknade innan klockan ringde men det var kl.8.00 så det är okej tycker jag. Var det att jag hade fönstret öppet en längre stund på kvällen? Att jag åt äggröra och en knäcke innan jag somnade? Lepsimet? Eller att gardinerna var extra fördragna? Måste lära mig att kontrollera variablerna i mina experiment känner jag!

Idag skiner solen och jag har just ätit god frukost-nästan av misstag. Min gröt blev till välling för jag hade i för mycket vatten, lite pinsamt kan man tycka att misslyckas med havregrynsgröt ^^Så istället bled det fruktsallad med musli och en knäckemacka med hummus. Notera min vackra skål jag fått av Mamma!








Sen kommer här min lilla häst. Inget mästerverk men jag har aldrig kallat mig konstnär i varje fall. Dom säger "to doodle" här -typ kludda fast lite bättre. Roligt ord och kanske täcker det upp vad jag pysslar med :)

Ner i varv

Inget ont som inte för något gott med sig är det va?
Har puttrat runt i lägenheten idag uppfriskad av en förkylningsmedicin vid namn lepsim samt en tupplur. Målat en bild med en häst, till och med pluggat lite. Och jag känner mig avslappnad, ro i själen. Jätteskönt. Ibland är det bra att kroppen sätter stopp när man kanske snurrar på lite fort...blir lätt mycket med träning och skola och roligheter. Jag glömmer hur bra jag mår av lite tid att bara vara, utan en uppgift framför näsan. (Ok jag har massa uppgifter men det är mer ok att strunta i dem liite när man är en sjukling).

När bilden är klar lägger jag upp den på bloggen. Är i någon sorts rita/sketcha/akvarellpenne-period. Tema djur. Trevligt värre!

Updatering

Fortfarande sjuk (såklart). Till och med mer sjuk. Och tycker FRUKTANSVÄRT synd om mig själv^^. Insåg även att motivationen till att äta nyttigt: man mår bra, som jag kört på länge inte funkar när jag är sjuk. Jag mår ju dåligt en himla morot gör det inte bättre..Så jag tog en bit choklad tårta. Den var god :).

Ron tyckte det var roligt i gymmet och uppskattade tydligen min instruktionsstil. Så inga skadade manliga egon idag. Vilket var bra! Fast jag håller mig nog till att lära tjejer, mer riskfritt :P

PT-Hanna

Hade en fantastisk träningsvecka föra veckan, nytt rekord både tid och löpning samt fina framsteg med boxningen. Var dock helt utpumpad på söndagskvällen och mot natten smög sig en ond hals på. Så då var man sjuk, igen. Visserligen första gången sen innan Jul men i alla fall. Dryyygt. Nåväl, än så länge är jag bara rosslig i halsen, så diverse huskurer och ordentlig vila kirrar nog det hela på ett par dagar.

Till rubriken: jag hade sagt med Alex att vi skulle gymma klockan 7.30 idag och eftersom jag visste att hon skulle vara uppe samt taggad ville jag inte svika. Dessutom var jag ändå vaken. Så idag testade jag att köra ett pass och bara träna andra, i detta fallet Alex och hennes kille Ron. Alex och jag har kört ihop i ett par månader så hon vet vad hon gör, Ron har vart sjuk och är en total nybörjare i gymmet. Klurigt!

Vi körde i varje fall mitt arm, bröst och axelpass, jag visade med lätta vikter och de körde tungt såklart. Det är jättekul att peppa andra. (Och gapa och bestämma med, jag erkänner^^) Bäst är att se utvecklingen: Alex är verkligen starkare nu, vågar lyfta riktiga vikter, gör övningar korrekt och vet hur mycket hon kan ta. Spännande! Snart är det nog dags att ge henne ett eget program. Önskar man hade pt-utbildningm fy vilket kul sommarjob typ..

Just ja sen var ju Ron där också. Det kan hända att jag gjort mig skyldig till ett skadat manligt ego idag. Åh svårt, jag gymmar bara med en kille och det är brorsan som är urstark. Ron är klättrare/cyklist och har vart sjuk i flera veckor, nåt sorts virus. Och han hade inte gymmat förut. Då jag är tjej var detta en delikat situation: utgår jag från mig och vad jag orkar? Jag är noga med att inte låta folk ta för mycket först när de gymmar med mig, inga skador orsakade indirekt av mig tack. Men om man inte vet vad som är för mycket? Killar har ju en förmåga dessutom att grovt överskatta vad de orkar, speciellt när de är med sin flickvän i gymmet haha.

Låt oss säga att Alex summerade väl: Ron hade nog trott att passet skulle vara lättare och han starkare. Jag gjorde mitt bästa för att peppa, förklara och pusha lagom. Och inte skada manlig stolthet alltför mycket...Tror jag håller mig till att gymma med tjejer i fortsättningen dock. Värsta psykologiska träningen för mig idag haha. Visst skojar jag om svaga killar men man vill ju inte få ens väns jättetrevliga pojkvän att känna sig svag. Vilket han för övrigt inte är. Bara ovan vid gym. Åh dilemma :P

Det är inte lätt när det är svårt. In med mig i duschen nu...

Självkännedom

Efter ett par inlägg om träning och mat tänkte jag att jag borde vara lite reflektiv och skriva om något som hade mer att göra med hjärna än med muskler ^^ Ok då kör vi!

Igår hade jag en väldigt effektiv dag: läste igenom lektioner jag missat, artiklar för vårt svält-projekt, hade ett möte med projektgruppen och jobbade även på min uppsats med de eviga källhänvisningar. Dessutom hann jag både träna yoga och boxning. Och måla lite, städa undan och slöprata med Alex och hennes kille i köket innan sovdags.

Detta händer INTE alltid!
Ofta har jag en lång lista med skoluppgifter och saker att ordna, samt träning etc. och jag får bara gjort hälften om ens det. Ibland räcker det att jag tittar på listan för att känna att jag inte orkar och istället börja surfa runt på internet eller pilla mig i naveln typ. Så, vad var skillnaden igår?

Min teori är att jag inte hade någon medveten lista. Ett par hållpunkter (möten och träning) men annars pluggade jag undan saker som det kändes; tog tag i det jag kände mest för och sen på kvällen det som behövdes (uppsatsen). Jag är kanske alltför planerad? Med lite luft i schemat kändes det mindre som plikt och stress och jag kunde bara göra saker och vara effektiv. Insikten verkar alltså vara att jag lätt kväver mig själv med krav: det blir så fruktansvärt mycket och jag orkar inte med pressen mentalt och bara struntar i det i en sorts inre protest. Nästa vecka och i helgen ska jag testa att inte ha någon speciell tid och dag utan bara försöka få gjort saker jag vet behöver läsas/skrivas inom de närmsta två veckorna. Verkar vara ett framgångskoncept för mig!

I detta fall är ju för mig nyckeln: det finns nog många som behöver listor och krav. Därav all uppmuntran från samhället att skapa dem (eller inbillar jag mig att det är vad skolan vill få oss att göra?) Spännande just nu är att allt mer lyssna på sig själv, både kropp och själ, som självklart sitter ihop. Jag inser att lustfylldhet funkar på mig och får mig att prestera bättre. Det är en sådan lättnad för jag är ofta en krav/plikt-människa. Ibland är det bra att ta och använda den envisheten men tydligen är det ännu bättre att kombinera det med att följa inre känslan :)

Detta var ett låång inlägg. Grattis?! om du kom till slutet av det ^^
Nu ska jag göra, vad då..jo boxning! överraskning haha.
Askul i varje fall, speciellt när jag laddat med min bästa helgfrukost, dagen till ära chokladboll, the, äggröra och fruktsallad. Så gott! Vad gör jag? Nu kör jag!

Våga vägra dieter!

Usch har haft lite nojja i ett par dagar. Älskar verkligen boxningen, men nu när alla ska fightas snart är det mycket vikt och dietsnack.Vår coach i Glenrothes pratade igår om sin diet där hon går på 1000kcal om dagen och i princip bara äter keso och frukt, nåt i den stilen. Efter kl.19.00 är det tydligen livsfarligt att äta kolhydrater också...Sånt där kan verkligen sätta igång mig, märker hur jag tänker och pratar om vikt för mycket just nu. Men jag vill inte! Vill inte vara i det träsket igen, jag vill njuta av livet, mat och träning, bara för att allt det gör mig lycklig.

Själv skulle jag tycka det vore jättekul att själv tävla någon gång nästa år, men då måste jag gå ner i vikt...Inte för att jag är så himla stor men för att tjejer som väger över 70kg och boxas är typ 180 cm långa. Med mina 168cm finns inte riktigt räckvidden där för en sån motståndare. Så hur löser jag detta dilemma?

1. Okej, skärp till dig! Om jag eventuellt fightas om ett år så är det läänge dit. Inget att oroa sig för nu knasboll..

2. Man blir vad man äter och tränar, och jag äter och tränar bra. Definitivt bättre än när jag dietade och övertränade. Så det är bara att njuta av livet och invänta resultaten :)

3. Det kommer aldrig aldrig bli värt att gå tillbaka i utvecklingen bort från ätstördhet, oavsett vad det gäller. Jag vill MÅ bra. Det är allra viktigast.

4. Sofi-metoden. Det undrar du vad det är och därför ska jag berätta det nu. Sofi är en fitness tjej som skriver en blogg jag läser. Hon är extremt vältränad och äter, ja håll i dig: ALLT. Godis, kakor, pizza, kolhydrater och normal nyttig mat. I rätt mängder. [http://fitnessguru.se/sofilindberg/12882-sofi-metoden]

Okej detta är i och för sig ett nojj inlägg i sig. Behövde skriva av mig. Ibland hjälper det att skriva eller säga saker "högt" tycker jag. Lite självterapi.

Ikväll åt jag i vart fall en jättegod wrap med kyckling, morotsstavar med hummus och snart ska jag äta fruktsallad. Vilket var ett bra beslut efter att först ha övervägt att köra inga kolhydrater. Nej skrek min mage och ännu högre skrek mitt psyke. För jag VÄGRAR dieta! haha. där fick du mat och viktnojja. dö dö dö. För jag äääälskar god mat :)


Nu ska jag dela med mig av en låt jag peppar till innnan träning. Håll till godo!

Kär

i livet..
Bara lycklig idag, så himla skönt att vara tillbaka och känna att jag trivs i min lägenhet, trots allt som hänt. Jag är en riktig husmus som hamstrar och dekorerar och fixar och städar. Älskar alltid mitt rum, mitt hem är min borg! Och nu känner jag mig trygg här igen, så det är kanoners.

Annat som gör mig lycklig idag:

• Solen som skiner varmt och påskliljorna som lyser ikapp
• Vänner att hälsa på på stan
• Löptur imorse som gick jättebra
• Min utbildning -jag trivs verkligen med det jag studerar!
• Frysta sommarbär, så gott med vinbär och björnbär :)
• God lunch på stan, smaskens var det.

Ville bara säga det, att jag tycker om livet i allmänhet och mitt St Andrews liv i synnerhet.

Nu ska jag iväg och boxas, pepp pepp pepp!

F*n J***la S**t

Usch det här har vart en jobbig vecka.
I tisdags hittade jag och mina flatmates June (den 5te lägenhetskompisen) skadad. Hon hade skurit upp sig i armarna och halsen med en helt enorm kökskniv. Blod överallt -på golv, över henne, toaletten, till och med duschdraperiet var helt indränkt i blod. Det otäckaste mest obehagliga jag sett i mitt liv. Sen dröjde ambulansen i 30 minuter, tack Gud att hon överlevde!
Verkligen tacksam för det, vet inte vad vi gjort om hon dött där i våra armar. Hon kommer tydligen bli återställd i varje fall, tur mitt i all otur.

Som rubriken antyder har jag nog svurit mer de senaste dagarna än på min livstid. Inte bra men men. Just nu är jag hemma och vilar lite från chocken, har vart skönt att bara komma bort lite. Fina Linnéa kom hit och vi hade en jättebra fredag-lördag. Legally blonde 2 äger, helt rätt film att titta på efter blodiga krissituationer.

Sen som om det inte kunde vara slut med eländet har en av mina boxningskompisar farit in till sjukhus med en hjärnskada, svullnader runt hjärnan på något sätt. Hon kommer bli bra men antagligen sluta med boxningen. F*n tycker så synd om henne. Och så tråkigt för det var en av dem jag trivdes bäst med. Men vi får väl fortsätta träffas.

Ok officiellt: efter detta inlägg är det nog med svärandet.

Ta hand om er allihopa, det är vad jag jobbar på för tillfället.
Kram

Mysdag

Så långt en jättefin dag! Åt världens godaste frukost och tittade klart på Fantastic Four (som är jättedålig men haha, lagom avancerad för en morgonhjärna). Sen ringde jag Mamma och snackade bort lite tid innan jag gick till gymmet med Christianne, vilket var jättetrevligt.

Vi körde ett helkroppspass och hon var grymt stark (boxare). Men jag var faktiskt starkare, än så länge i vart fall :P Inte så illa för vi pratar om en tjej på 185 cm som boxats sen hon var 13år. *stolt*. (ok jag skryter men, uhm, måste uppmuntra mig själv för imorgon ska jag boxas och då kommer jag definitivt inte vara i närheten av bäst). Sen kom hon med hem till mig och jag gjorde lunch och vi bara satt och pratade om lite allt möjligt. Efter ett tag droppade mina flatmates in och det var en avslappnad rolig stund bara.

Nu har jag vart till biblioteket och lånat lite böcker, ikväll behöver jag skriva uppsats. Ska nog bli bra det också. För övrigt fick jag brev idag från våra hyresvärdar för nästa år så nu är allt spikat, superskönt.

Lycklig Hanna.

Mat och sovklocka

Så sitter man här. Vaken. Klockan 7am en lördag morgon. Hmmpff. Jag som la mig tidigt och tänkte att jag skulle gosa i sängen länge...Min kropp har dock kommit fram till att den vaknar efter 7-8 timmar, då slår ögonen upp och blinkar klar-vakna.

Okej detta är ju inte bara dåligt, vem vill sova bort hela dagen? Faktum är att när jag sover mycket mer än 8 timmar per natt tar jag det ibland som ett tecken på att något är fel; deppighet eller järnbrist. För min kropp funkar såhär: med någorlunda rutiner så gjuts de in och så vaknar jag efter en viss tid och blir hungrig på samma sätt efter x antal timmar.

På tal om mat, nu kurrar magen. Var det den som väckte mig månntro?
Smaskig helgfrukost nästa då :)

Trötter

Sitter nu äntligen ner med min middag som ikväll består av falafel, ris, grönsallad och lite såser. Det såg så gott ut så jag tog till och med ett kort:

Jag är helt slut; denna veckan har jag tränat riktigt hårt och på boxningspasset kände jag att det tagit ut sin rätt. Jag ville så gärna sparra men jag orkade bara inte.. Tråkigt men så är det ibland. Så det blir ingen boxning imorrn, bara ett lättare gympass med Christianne och Gardner som ville lära sig lite övningar. Ser fram emot det, och sen ska jag bara slöfisa hela dagen...Det är jag verkligen värd. Det är ju typ bästa dagen i veckan, lördag som innebär helg, mys och dessutom godis. Vilket inte kommer sitta helt fel det är ett som är säkert :)

Måste säga att jag är stolt över mig själv, det har vart en rolig vecka och jag har tränat på bra och lärt mig mycket. Fick en insikt igår (om något som borde vara självklart) när jag steg på vågen för första gången på en månad.

Jag väger ungefär som jag gjorde i höstas, och där har jag legat nu snart ett år. Det har varit så fruktansvärt nojjigt att ligga över 70 kg och jag har tränat och försökt äta rätt och liksom väntat mig att jag ska börja gå ner men det har bara inte hänt. Visst har jag tappat i cm runt midja osv., men inte i vikt. Nu är jag hjärtligt trött på nojjandet och känner att det är dags på att jobba med insikten att jag inte kommer se ut eller väga som en löpande 17åring när jag nu är en gymmande och boxande 2oåring. Så är det bara och tittar jag mig i spegeln tycker jag ju om vad jag ser för det mesta: det är härligt att känna sig stark. Så nu är det bara att lära sig älska varje kilo istället för att hålla på och hoppas på att de ska falla iväg...Vågen är ju rätt värdelös som måttstock i varje fall, faktum är att skulle jag tro på BMI är jag överviktig. Och det är jag ju inte.

Så slut på nojjorna, från och med nu tänker jag jobba på att låta det vara vad jag orkar och klarar att göra med min älskade kropp som räknas!

Morgontur

Önskar att jag hade tagit med kameran imorse när jag var ute och joggade. Solen sken, fåglarna kvittrade och allt var så himmelskt att jag inte ens behövde musik som peppning. Jag såg krokusar och påskliljor, barn påväg till skolan, hundar, duvor, sånt som gör en glad. Ovan har ni i varje fall någon annans bild på stället där jag sprang, det är rätt idylliskt.

Tänkt att det var så skönt med en morgonjogg! Exceptionellt då jag aldrig vart något fan av morgonlöpning. Ännu mer exceptionellt att jag tog mig upp i morgonstunden för att jag vill springa, i motsats till att vara ute för att bränna fett.

Peppar peppar att jag klarar av att trappa upp löpningen sakta men säkert och får vara smärtfri i mina vader. För tänk vilka turer på fjället jag kommer kunna ta i sommar...

Någon kanske är intresserad av mitt rätt blygsamma löpprogram?
Här är det: http://iform.se/traning/traningsprogram/lopprogram-spring-10-km

Nu, mot sängen!

Vårtecken!

Så skönt att våren är här. Ja, du läste rätt, den har kommit nu fast jag knappt vågar tro det. Sol, värme, snödroppar och folk i tunna jackor. Helt fantastiskt, och här kommer bildbevis:








Idag har jag inte bara njutit vårtecken men också känt mig mäkta stolt över vad som utvecklades till en rätt mesig blåtira, snarare ett blåmärke under ögat. Typ som i hej jag har inte sovit i en vecka/jag gick i i en dörr/min man misshandlar mig/ jag Måste lära mig hålla uppe garden när jag boxas. Det sistnämda är det korrekta alternativet ;) Och det gör inte så ont att sparra, man har för mycket adrenalin, jag har verkligen ingen aning hur jag fick bkåmärket!

Något som mer liknade misshandel var att fixa med grupparbetet för geografin. En av tjejerna är en jättetrevlig och duktig andraårselev som jag trivs bra med. Tyvärr är resten ett gäng flamsiga höns som pratar i mun, pratar bara med varann, fnittrar hysteriskt etc. Fick göra mitt bäsa för att hålla mig lugn och fin när en av dem började tjafsa om strukturen jag och Saskia hade ordnat (de kunde såklart inte träffas då och hade inga bättre förslag på tider). Det var något om att hon planerat att arbeta med två specifika länder och jag och Saskia fick jobba hårt för att övertyga henne om att det skulle fungera inom upplägget vi hade gjort. Tack och lov fick vi även stöd av handledaren som tyckte att vårt upplägg var jättebra och sa till hela gruppen att vi inte borde överge det. Drygt när man lägger ner tid och energi på att skapa något som faktiskt var väldigt bra för att sen inte få tack och dessutom behöva spendera en kvart på att försvara sig för folk som inte lyssnar. Har jag nämnt att grupp arbeten inet är min favoritgrej?

Ursäkta gnället, dagen har varit underbar. Nu måste jag nog fortsätta läsa inför en uppsats...

xxx

Hanna