Idag skrev jag mitt sista prov, nu är jag fri!
Såå skönt, för jag har verkligen varit stressad och ur balans sista veckan. Inte sovit bra, inte kunnat ha min vanliga träningsrutin med sköna morgonpass, inte ätit bra alls utan massa sött utan att uppskatta det. Lite haveri i systemet helt enkelt..Men med lite vila är snart lugnet återställt, det vet jag.
I varje fall, slut på skolterminen var det. Jag satt där vid bänken och väntade ut provtiden efter att ha slutat skriva på min geografi tenta och jag var så stolt så det bubblade i mig. Jag klarade det och jag gjorde det bra!
Visst, jag är rätt säker på att jag inte får lika bra betyg denna terminen, då måste jag ha gjort fantastisk bra ifrån mig på tentorna och med tanke på att jag pluggat mindre är det inte så värst troligt..Men jag har skrivit flera bra uppsatser också, och jag har lärt mig massa saker, vilket i slutändan är viktigare än siffran på pappret.
Viktigast av allt: jag har mått bra och verkligen älskat livet, ja känt mig riktigt levande denna terminen. Låtit mig själv satsa på boxningen, en aktivitet som inte har något speciellt "nyttighets-värde". Det räddar inte världen, ser inte bra ut på ett cv nödvändigtvis, tar massa tid och leder ingen särskild stans. Men det gör mig lycklig! Jag blir glad och stark, för första gången en sport som verkligen passar mig, som jag är bra på. Jag fattar det knappt själv, haha.
Så jag är stolt över att jag kunnat göra valet att satsa på något som gör mig glad och inte haka upp mig på betyg (jag har ju fortfarande skött pluggandet). Jag är stolt över all kraft och energi jag lagt ner på boxningen -jag är verkligen i mycket bättre form än på länge och det är jätteskönt. Jag är stolt över att jag lagt tid på vänner och lärt känna nya människor jag trivs med.
Så är jag jätteglad över att jag har slappnat av så att min roliga vilda sida kommer fram. Usch förra terminen var det som jag tappat bort den biten av mig, jag skämtade knappt, kände mig så osäker och liten. Nu är jag glad, fri och trygg istället, har hittat mig själv även här i Skottland.
Nu ska jag sova, så trött efter kvällens, ja vid det här laget terminens träning :P Imorgon blir et packning, ärenden, morgonpromenad med vänner samt boxning på kvällen. Natti natti!
Har funderat på hur mycket de vi läser, ser och omger oss med av människor och aktiviteter formar oss på sistone.
Det blir så tydligt när man flyttar in i lägenhet med andra människor; vi äter allihop hummus, tortillas och mycket frukt och grönt nu ^^ Jag har till och med börjat äta ost och kött tack vare Alex. Det sopsorteras och tänks på miljön, vi har synkat helt enkelt. Omedvetet och mest på ett positivt sätt.
Andra sätt jag känner att jag påverkas är genom alla bloggar jag läser. Har verkligen tänkt på att läsa positiva, livsbejakande människors betraktelser, och det har nog hjälpt mig att röra mig i den riktningen. Många starka kvinnor som tror på sig själva och vågar leva med passion, inspirerande!
Boxningen har också påverkat mig mycket: att vara del av en klubb, t.om. två om Glenrothes räknas. Att peppa och träna ihop och riktigt dras in i en sport tar ju fram nya sidor hos en. Sätter nya normer för vad man orkar och klarar träningsmässigt och pushar en att nå längre än man trodde var möjligt. Det kommer jag sakna i sommar!
Vad som är härligt är att jag upplever mig själv som mer avslappnad och livsglad än jag varit på länge. Bättre på att bejaka och njuta av tillvaron helt enkelt, till och med lite mer spontan :) När jag flyttade in satte jag upp en bild på fåglar på vår anslagstavla och fäste upp en lapp med följande bibelord:
"Look at the birds, free and unfettered, not tied down to a job description, careless in the care of God. And you count far more to him than birds." Matthew 6:26
Om Gud lärt mig något denna termin tror jag det är att vila i honom, vara "careless in the care of God". Så tacksam är ordet..!
And I'm feeling Good!
Wow träningen igår var en killer. Hade tränat löpning i onsdags och tisdags samt kört intervaller måndag och onsdag samt benträning. Sen kommer man till boxningen där vi ska jogga, sprinta, sprinta med övningar, springa trappor, hoppa grodhopp i trappor, you name it! Och direkt efter den "uppvärmningen" på en halvtimme tar de upp mig i ringen för mittsar och sparring...Tror det var fem ronder, var helt död i varje fall efteråt. Fast det var roligt också! Eller, vet inte det är svårt att beskriva. Jag gillar det men jag måste koncentrera mig så sjukt mycket så man har inte "kul" riktigt, jag är för fokuserad. Men det är ju spännande och häftigt att känna att man utvecklas och så! Justja glömde nästan..sen körde vi tjejpasset efteråt. Jag sov gott och djupt i natt om vi säger så.
Idag känner jag mig lagom mör i benen speciellt. Hade tänkt ta en morgonpromenad men jag orkar inte gå den tråkiga biten till East Sands så det får räcka med Lade Braes vägen in till stan tror jag. Behöver ändå piffa till mitt rum lite för idag kommer Linnéa :) :) Och inan hon anländer till min Skottska hemstad så ska jag till Dundee och shoppa vilket jag sett fram emot också. Nya löpskor woop woop. Lite extra studs för sommaren. Och shorts att träna i för jag dör inne i den lilla svettiga lokalen av typ värmeslag. Och en hel del annat också, kan kanske ta lite bilder när jag kommer hem :)
Man mår bra dagen efter tuff träning. Känner sig som ny fast man är mör. Så här får ni en låt som passade tyckte jag :)
Fantastisk kväll igår, så spännande och roligt! De flesta av mina vänner vann sina matcher, värsta kicken att bara kolla. Fjärilar i mage av att bara tänka på det :)
Och tänk, nästa år fightas jag. Så spännande det med! Shit jag fattar inte själv att jag hamnade i den här "världen". Hur gick det till liksom? Allt händer så snabbt just nu. Känns det som i varje fall. Pratade med "min" coach från Glenrothes igår, Drew. Han är verkligen på, typ "nästa år är det du" "man jobbar som coach 13-14 år och ser så många men vissa har det" "ser verkligen fram emot att se dig utvecklas". Jag blir typ nervös av det haha. Seriöst hur lever man upp till såna kommentarer.. Vill mest säga att stopp ett tag, hon du pratar om är där i andra hörnet, jag är bara lilla vanliga Hanna som tycker det är roligt och spännande att boxas.
Kan nästan få lite ångest faktiskt, tills jag samlar ihop tankarna, andas djupt och tänker på att jag boxas för att det är roligt och sen får det leda dit det leder. Om det blir en match bara på nästa års fight night eller om det blir mer får tiden utvisa. Jag lever ju här och nu, framtiden den kommer utan att jag behöver planera eller stressa/hetsa upp mig.
Det är verkligen jätteroligt att boxas så jag tänker bara njuta av det. Och självklart ger det hundra gånger mer när man blir coachad och får utvecklas; mer kul att få göra slagkombinationer på mitsar och bli riktigt pushad än att bara slå på måfå på en boxningssäck. Så hur häftigt är det inte att få möjligheten att utöva en sport, vara med i en bra klubbgemenskap och dessutom träna på ett riktigt bra boxningsgym?
Fight night var igår. Den riktiga fighten inom boxning, för mig i varje fall, händer mer i mitt huvud än i ringen. Jag älskar att träna och pusha mig fysiskt -att göra det och samtidigt hålla mig cool och tänka vettigt, sunt samt slappna av är det svåra. Det är verkligen viktigt, jag vill INTE bränna ut mig! Samtidigt som det inte är 100% lätt så känner jag att det är en rolig och utvecklande utmaning detta med, som kommer att få mig att växa inte bara som boxare men som person. Och då är det ju verkligen värt det!
Så då har man fått skriva av sig både glädje, förväntan, pirr i magen och dumma orostankar. Plugg nästa..
Just ja. Om jag fightas. Så vill jag kanske ha denna låten :P
Inte titta för långt fram var det haha. Shit vad spännande livet är ändå. Alla dessa överraskningar ^^
Usch min mage och jag är inte vänner idag. Är sjuukt uppsvullen, tänk gravid typ. Jättejobbigt verkligen. Känner mig helt desperat, vet inte vad som är fel och hur jag ska äta. Har köpt nåt probiotika grejs på hälsokosten samt ska låta bli fibrer; frukt och grönt, bönor etc. så får vi se om det hjälper...Sånt löjligt problem men det är verkligen jobbigt. Har kännt mig helt utslagen idag.
Inte mycket pluggat med andra ord. Får bli hemmadag imorgon för köttning av mina uppsatser... Och sen fight night :D
Tankar från veckan som gått var det. Denna vecka har i princip bestått av att äta, träna, sova och plugga, spänningsgraden och teman i detta inlägg blir därefter, haha.
Äta
Så, som sagt fick jag en kostdagbok av nutritionisten och jag har lydigt vägt varenda smula, mätt varje dl och sedan fyllt i allt i tabeller i dagarna 3. Shit hur orkar folk göra sånt jämt? Tog godisdag en dag tidigare i ren protest ^^. Eller ja älskade Mamma hade skickat påskgodis från Sverige och mums det var gott!
Trots att det var drygt var det ändå intressant att få svart på vitt hur man äter. Jag matade själv in det på en sån där kalori-protein-fett-kolhydrat-räknar sida och jag blev överraskad. Jag trodde jag lätt åt nära 3000kcal om dagen, äter ju typ 6gg om dagen jämt. Men så var icke fallet. 2200kcal snittade jag på de två första dagarna. Inte konstigt att jag blir extra hungrig nä jag ökar träningen en vecka eller höjer intensiteten! Får se vad experten säger men just nu försöker jag väl öka proteinintaget och tycker jag håller mig mätt bättre så.
Spännande var att mitt energisnitt var väldigt likt sig båda dagarna fast jag åt på olika sätt. Kroppen kan verkligen allt sånt där bara man lyssnar, det jämnar på något vis ut sig. :) Mätte ju hur mycket jag drack också; vad sägs om imponerande 4-4,5 liter om dagen? Och då räknas inte te in..Tittade in på en beräknare för vätskebehov och tydligen behöver jag dricka ca 4 liter om dagen. Kroppen kan själv igen :)
Tråkigt är att min mage varit svullen. Och jag är inte bara tramsig, vi pratar om typ 7-månaders gravid svullen! Asjobbigt. Blev orolig först för jag vill inte utesluta föda eftersom jag är laktosintolerant och redan dissar mkt olika sorters mat. Sen påpekade Alex att jag ätit väldigt mkt råa grönsaker så det har nog blivit för mkt fiber. Tillbaka till pizzadieten 002 -vetetortillas med olika fyllningar med andra ord. Synd för det är gott med grönt såhär på våren..
Träna
Mycket tränande denna vecka så vilan på söndag blir nog härlig! Fullt ös medvetslös typ ^^ Höjdpunkter: Sparring ikväll med Christianne och Phil. Åh roligt roligt roligt!!! Så mycket jag behöver lära mig men alltså det är en grym kick, fortfarande speedad på adrenalin är jag.
Andra var Glenrothes igår, bra tufft pass med två rundor padwork. Coacherna trodde jag skulle fightas på tisdag haha, fint beröm :) men nej inte precis. Frågade om jag var registrerad. neej inte riktigt. Meddelade mig att 64kg blir nog en lämplig vikt. Och sen fick jag höra att jag lär mig snabbt och att det inte kommer dröja länge till jag är redo att fightas. Spännande spännande, killar i magen spännande! Fast efter dagens sparring inser man hur mkt det finns att lära. Men det är ju taggande :D
Sova:
Tupplurer är fantastiskt! 30min-1h och du är som ny och redo att ta dig an både plugg och träning. Älska! Känner mig verkligen mycket starkare på träningen efter lite extra sömn på dagen så det är möjligt att detta blir en ny vana utöver mina 7-8h natten.
Plugga:
En uppsats och en poster inlämnad, en kvar att skriva och lämna in innan jag får njuta av en ledig helg med allra bästa Linnéa. Så attack säger jag bara, tyvärr under påskhelgen men vad gör man..Ska mysa söndag morgon samt kväll i vart fall.
Så detta var slutet på detta inlägg. Dags att sova för det är gissa vad kl.9:10 am imorgon. Ah rätt boxning :)
Gonatt världen!
Känner mig glad på livet idag. Jag sov så underbart gott i natt, slocknade kl.11.00 och vaknade inte en enda gg innan 6:30 på morgonen. Gick först upp men kände att jag var rätt trött ändå och la mig igen och sov typ en timme till. Såå skönt.. Sen åt jag god frukost, for in till stan, lämnade in min uppsats, köpte en latte och åt en smaskig "nyttig" mellanmålsbar :) Härligt. Så ska jag boxas ikväll så man kan ju inte vara annat än nöjd med livet!
Tydligen hatar min spanska lärare mig; hon frågade Alex igår var jag var och sa att jag hade missat mycket. "Om hon ska klara provet måste hon plugga riktigt mycket". Vad i hel**#e jag har vart där alla gånger utom en, när min lägenhetskompis nyss hade försökt ta självmord. Hata på någon annan tycker jag. Nu blir jag motiverad att spika det där provet bara för att..grrr. Nåja jag kunde inte bry mig mindre om vad hon tycker om mig. Fattar bara inte varför hon ogillar just mig för jag vet inte vad för jättefel jag gjort..
Ok, lunch dags :)
Måndag morgon: jag vaknar 06.40 av mobilen och tror att det är söndag. Inser snabbt att så icke är fallet. Det är vardag så tidig morgon idag. Jag kör min morgon yoga och drar sen iväg till gymmet..Lite tragiskt för det är alldeles fantastiskt vackert ute men mina vader bråkar...Just nu får det bli sjukgymnastik övningarna jag körde i höstas och crosstrainer för att hålla ångan uppe. Har kört mina 100 benböj och tåhävningar med lutning 2 dagar nu och tröst är att det redan känns bättre. Får bli hårdträning av dem samt yoga och snart är jag nog fit for fight igen. Var det månne allt för mycket löpning ute på asfalt istället för på det mjuka löpbandet som ställde till det? Svårt att säga.. På den positiva sidan så fick jag en kostdagbok från tjejen som håller på att utbilda sig till nutritionist, Johanna heter hon. Sen mejlade hon mig med frågor om aktivitetsgrad, läng, vikt, mått etc. så det verkar som att hon tänker göra ett rätt seriöst jobb med att hjälpa mig. Tur det för fast jag äter lite mer kött är jag typ hungrig var annan, var tredje timme. Ont i magen hungrig, så det är träligt. Fatta vilken tur att hon ville hjälpa mig, sånt är ju jättedyrt annars... Nu bör jag fortsätta på min CO2-reduction assignment. Hmpff. Krångel krångel. Tur att det är boxning om 2 timmar, får ge mig den extra motivations skjutsen idag :)
Ja ni, ibland kommer det som brev på posten eller vad man säger. Hade skrivit på ett forum på en träningsajt där jag är medlem (funbeat.se) där en tjej som utbildar sig till nutritionist hade svarat till någon annan att hon gärna hjälpte till gratis som träning för egen skull. Igår fick jag ett meddelande av henne, hon är tydligen villig att hjälpa mig med tips på hur jag borde äta osv. Så nu blir det att skriva matdagbok! Grymt!
Först, disclaimer: inser att detta i princip är en träningsblogg nu. Tänkte först skapa en separat blogg för all hälsa, kost, träning som far genom mitt huvud..Men orka. Det är lättast att bara ha ett ställe att skriva på. Just nu är jag en träningsnörd, ni får ta det som det är ;)
Så, till kvällens ämne. Min nya plan. När gårdagens glädeyrsel lagt sig och insikten sjunkit in att okej, jag gillar verkligen boxning och jag vill testa att tävla, då kom en oro/ångest/ledsenhet smygande. Om jag ska tävla måste jag gå ner iaf 7kg. 7 kg. Jag har gått upp i vikt konstant sen mina tidiga tonår, blir darrig i knäna av tanken på dieter, och är astrött på viktnojor. Helt ärligt gillar jag min kropp såhär, visst finns det kilon att tappa men inget jag stör mig på alls. Nöjd, när sist var jag nöjd?
Efter ett samtal med älskade Linnéa som lät mig älta ämnet ett tag har jag kommit fram till att hon har rätt: det är alldeles för tidigt att sätta min mentala hälsa på spel för en sport jag nyss börjat. Inga dieter innan nästa termin. Det är inte annat än vettigt att låta min kropp vänja sig vid ny träningsmängd, ny träningsform etc. Några ändringar för att röra mig mot en hållbar, glad och boxningsanpassad kropp börjar jag dock redan nu. Först och främst tänker jag träna mindre. Mellan 10 och 12 h löpning/gym/boxning är att ta i för mycket. Jag blir rätt trött och i längden sliten. Så med viss sorg i hjärtat får jag säga adjö till vikterna för ett tag. Att lägga på sig mer muskelmassa är inte optimalt just nu.
Sen ska jag försöka lägga om kosten lite. Är hungrig jämt, inte så konstigt då jag tränar massa och mest äter vegetariskt och energifattigt = jättemängder. Med mer energi från protein och fett så behöver jag förhoppningsvis inte äta lika mkt och framförallt inte bli hungrig så snabbt!
Så vad händer i framtiden då? Om jag nu bestämmer mig för att boxningen inte var en vårförälskelse utan mer bestående kärlek så kan det vara läge för en vettig diet. Som jag inte tänker fundera ut själv, med risk för knas och nojja. Det är inte bara kroppen det påverkar utan även knoppen så jag tror det kan vara värt att ta hjälp av en kostrådgivare. Så blir det varken för mycket eller för lite eller fel sorts mat. Och inget jag själv måste lägga för mkt tankemöda på; bara göra som jag blir tillsagd, äta, sova, träna och fortsätta njuta av livet. Har redan hört tillräckligt av alla heldumma boxningsdieter innan fight för att vara avskräckt: 600kcal om dagen, inga kolhydrater efter 7pm (då blir man tydligen fet direkt), inga kolhydrater alls, leva på bara keso. Listan är lång. Till dess ära (eller skam) ett litet illustratorisk youtube-klipp:
Vad gör jag? Nu kör jag! Lite långsammare, lite smartare, frhoppningsvis ännu mer välmående :)
Jag var och tränade i Glenrothes igår med Gardner, både det mixade passet och det för tjejer. Hur jobbigt det var kan nog sammanfattas i följande siffror: 74,3 kg vikt före passet -72,2kg vikt efter passet. Jag drack ca. 1,5 liter under träningen... Så hur gick det då? Det var två coacher där och efter ett tag kommer han fram till mig och frågor om jag är där för att träna eller boxas. Ehh, ähm ja asså jag är nybörjare men jag vill boxas *nervös*. Ja ok jag har tittat på dig ett tag och du gör massa fel. Om du bara tränar spelar det ingen roll men om du vill boxas behöver du jobba på det. Ingen fara, vi lär dig. Boxningscoacher är alltid så upplyftande i sina kommentarer... Senare frågar han hur lnge jag tränat. Sen i Februari. Ok. Inga kommentarer och jag undrar om jag är heelt kass trots allt. Blir visad hur man gör en korrekt krok, och tillsagd att inte tappa garden när jag slår. Upptagen i ringen för pads. Och plötsligt så händer det.. Får massa beröm, de undrar igen hur länge jag tränat, om jag kört någon annan kampsport etc. Säger att jag har naturlig talang och borde träna för att fightas. Att jag borde komma till den mixade träningen så att de kan låta mig sparras också, med tjejer och killar. Det här var första gången en riktig coach sagt att de tycker jag borde fightas. Andra har berömt och peppat men det är ju inte riktigt samma sak. Så nu sjönk det liksom in. Att det är jag i ringen om ett år eller så. Wow. På något sätt. Det blev plötsligt lite mer allvar. Eller, jag vet inte. Man kan ju tävla för att det är roligt också. Roligt att träna, roligt att se att slitet ger resultat. Ärligt talat kommer nog den mentala biten vara tuffast: träna lagom mycket, äta bra och framför allt hamna på en bra vikt på ett 100% sunt sätt. Nu är jag i vart fall med i matchen. Med huvet också. Jag kommer fightas :D
Åh det är typ som sommar här ju. Härligt fast tragiskt om man tänker på hur kall svensk sommar är när jag tycker våren här är som sommaren hemma haha. Har nyss vart och boxats, hur skönt som helst! Sen är det trevligt att vara glupande hungrig efteråt, man vet att man lever igen liksom.. Så. hmm. plugg var det..
Så äääntligen frisk. Inget halsont ingen hosta ingen snuva. Oh yeahh! Tyvärr? fanns det inga platser i bilarna till Glenrothes i helgen och idag törs jag inte boxas..Skit, just my luck. Meen. Gym idag, nytt pass jag knåpat ihop. Riktigt skönt att röra på sig igen. Och det är kanon väder så det blir löpning och gym i helgen helt enkelt. Mjukstart. Ofrivillig sådan men det är nog lika bra. Boxas hinner jag väl göra sen ändå..
Riktigt taggad på att få komma igång igen. Jag är en sån junkie för träning, tänk att jag nästan glömde det när jag var sjuk för ett tag sen och sen bodde på Lee Abbey. Tror hög träningsdos passar mig; mycket faller bara på plats med kost, sömn och välmående. Det är mycket lättare att lyssna til kroppens signaler vad gäller kost och min sömn blir sjukt regelbunden: 11pm till 7am. Vaknar som en klocka, galet.
Något annat som är trevligt (både för mig och omgivningen) är att jag idag tvättade håret. Det är lite krångligt med flätor för de ska helst inte bli blöta, då går de ur lätt. Så jag tänkte att det är en utmärkt möjlighet att vänja håret vid färre tvättar per vecka. Luggen som blir fettig fortast är ju ändå ur vägen och resten som blir äckligt, uppe vid rötterna, är dolt under löshåret. Grymt. Fast ännu grymmare nu när det är rent igen om jag ska vara ärlig..
Right nu ska jag cykla iväg till Morrissons och handla mat. Behöver inte jättemycket, helt sjukt vad mycket jag äter när jag tränar för när jag var sjuk och åt mindre gick verkligen inget åt kändes det som. Fem till sex mål mat om dagen är en del :O Over and out :) från er grymt övertaggade Hanna som har energi så att håret nästan står rakt opp ^^
Det här med kulturkrockar...Nedan är en fb-logg-konversation om ett foto, mellan Peter från Ghana och nån tjej som jobbar på Lee Abbey just nu. Hon är fullt påklädd och kikar fram från en blombuske...Men det kan man inte tro:
"Peter Tetteh Narteh: Hi Luana, that's cool! ... u look like Eve in the garden of Eden! haha!:-)
Luana Ribeiro Dos Santos: haha! I dont think so! Im wearing too many clothes hahaha
Peter Tetteh Narteh: I partly believe what u're saying cos it gets radically cold around the crosses & indeed u need couple of layers: moreover, civilization & modernization teaches us to cover ourselves & look presentable but Adam & Eve at a time have no idea of what's called clothes: in fact they were completely NAKED! haha!!!:-) "
Så om ni undrade. Completely NAKED! men det funkar inte i radikalt kalla England. Tyvärr?
Dåligt först. Vaknade med halsont. Och var iväg med Peach och tränade ändå. Det kändes som en så bra idé. Jag var jättepigg imorse och kunde inte somna förränn sent igår för att jag hade för mycket energi (så det var därför halsen fortfarande var rosslig. egentligen är den frisk!) Dessutom skulle jag bara köra jättelätt eftersom det var ett pass jag skulle lära Peach och hon har aldrig lyft vikter på gym förut. Kanon plan. Inte. Dagens saltis: Halsen blev värre efteråt och nere på stan för att hämta linser gör det riktigt ont och rösten börjar försvinna. S*#t sk#&t sk*#%t..!!
Blandat: Jag smsade Carrie och sa bort kvällens middag. Köpte sorbet och kakor och for hem. Nu har jag käkat glass, ätit strepsil och kakor samt druckit massa te. Min mage protesterar lite, men halsen känns lindrad och rösten stadigare. Chill ikväll, mycket sömn och ev. samtal till läkare imorgon. Det är väl ändå inte normalt med halsont i över 1 vecka? Jag hade ju ont innan mitt superlätta träningspass, bara mitt fel kan det inte vara...
Nu, dags för kategori Gott! Tvättade håret efter gymmet idag och stylade till det fria, riktiga håret. Tjena vad jag älskar min frisyr. Så coolt! Bara för det får ni lite fler egobilder ^^ 
Så köpte jag faktiskt ett par jeanstights idag. Det har blivit mkt kläder på sistone men jag tycker det var befogat med liite mer nytt då jag faktiskt inte har några jeans som sitter bra längre. De tajta har en gylf som går ner och mina rea-jeans tights är nog 1 stl för stora. De påsar sig nu. Så ett par mörka hm-tights i ett väldigt jeansigt material blev det. Har testat dem för ett par veckor sen och kom inte i ens stl 16 (42). Men det gjorde jag nu, med bravur. Får återkomma med bild :)
Tränade i mina nya snygga tights och mitt linne och insåg att Oj, det har hänt grejer med min kropp. Lite mer muskler och framför allt mer synliga muskler. Vet inte vad jag gått ner i cm och kg men jag märker på kläderna.. Tror inte mitt huvud hängt med riktigt. Jag har aldrig sett mig som vältränad eller atletisk. Eller så snygg i kroppen. Jag tror inte att jag är någon fitness modell nu heller. Men det är ju en förändring. Jag är jätteglad men helt ärligt är det en märklig känsla. Man kämpar och misslyckas så länge och så ofta. Och sen så bara händer det plötsligt. På ett par veckor, fast man inte trott, planerat eller väntat sig det...Passa på och njuta, man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn :P
Trodde jag skulle vakna frisk. Men jag är fortfarande sjuk. Skulle gått på stan med en kompis. Hon kan inte. Värst är att halsontet inte ger med sig. Med lite snuva kan man väl träna. Och det regnar och jag orkar inte vara så glad idag. Varför kan jag inte bara få bli frisk? Det är så mycket lättare att orka vardagstråket då... Idag ska jag fläta håret. Hoppas det blir bra i varje fall.
Livet är både tufft och jobbigt. Men det betyder inte att det inte är underbart och vackert också. Man måste bara träna sig på att vända sig mot solen! Och ibland kanske slappna av när den går i moln...
Stor Kram!
Jag.orkar.inte.vara.sjuk. mer. Fy farao vad trött jag är på det här. Har plötsligt börjat hosta massa, har ju knappt nåt slem att hosta upp så vad ska det vara bra för? Jag vill bara bli frisk, ett kungarike för att bli frisk! Ge mig morgonlöpning, svettiga boxningsgym, tunga vikter, utmanande löpband, härliga yoga klasser. Varför inte lite ostörd (ohostad) nattsömn också? När det här är över ska jag sannerligen njuta! Nu ska jag städa upp i mitt rum som mest liknar ett bombnedslag. Den här röran blir jag definitivt inte friskare av.
..ja som hemma i min lägenhet. Åkte till Christianne igår och det blev sent så jag sov över. Trevligt var det, det är skönt att umgås med folk man blir avslappnad av. I ärlighetens namn är det alltid en upplevelse att fara dit för hon har en helt annan bakgrund än mig: uppväxt i en tuff stadsdel, från mer fattig bakgrund etc. Dessutom är deras hus som ett zoo: tre hundar, flera katter, en orm, allt i en stor röra. Jättefin collie-blandning, Buddy, helt kär i den hunden. Jag mår väldigt bra av alla djur där, älskar att vara runt djur, det ger mig ro i själen. Sen har de den roligaste kat du kan tänka dig, en perserkatt som är jättegammal och ser ut som en pirat, Simba. Tjurig men snäll ^^ Lite bilder:
Måste kila in till stan och hämta min cykel, so long så länge!
Det var bara ett elakt virus som tur är. Ingen lätt lunginflammtion: bara vetskapen om det gör att jag känner mig friskare! Tydligen går detta virus runt här och sprider sig jättelätt (som typ alla sjukdomar här). Kanske handsprit vore en bra idé när alla lektioner börjar?
Förhoppningsvis är jag frisk till helgen. Nu ska jag kurera mig med film och mys. Ganska trött faktiskt så en bra ursäkt!
Ajöss..
Känner att mitt positiva tänkande är på upphällning. Är mer sjuk idag så ringde vårdcentralen imorse. Kanske behövs pencillin.Vi får se.
Detta är tredje rejäla förkylningen/infektionen sen jag flyttade hit. Vart sänder man klagomålet?
Ok nu far jag till doktorn, får se om det är bakterier eller virus som letat sig ner i mina lungor. Dö, sjukdom, dö säger jag! Jag tänker bli frisk snart. Och jag är bara lite bitter...
I min läsning innan sovdags igår slog jag upp följande text för 27 mars: "Lydnad leder till lycka". Ett litet citat för er: "När allt går enligt våra önskningar har vi inget tillfälle att lära oss sann lydnad, den lydnad Gud från början skapat oss till. Den är det enda som kan göra oss fullkomligt lyckliga. (...)Visst behöver vi alla lite framgång och uppmuntran för att få mod att gå vidare. Men om det alltid går som vi själva vill kan vi inte lära känna Gud och den kärleksfulla plan han gjort upp för vårt liv." -Wilfrid Stinissen Jag hade väl helst velat läsa en text om mirakulöst helande. Men jag kände att detta talade till mig. Det har vart så mycket bra, så fruktansvärt kul med träning och nya vänner, vilketverkligen gett mig mod framåt efter en kämpig höst. Samtidigt fick jag en tankeställare i helgen: vem är jag i allt det här?
Jag går så lätt in i saker och förlorar mig själv lite. I upptäckandet av coola boxnings-Hanna fick jag en lite annan dialekt, något grovare språk och en tuffare attityd. Vad av det är önskvärt? Inte mycket kanske. Missförstå mig inte; jag är helt kär i boxningen. Den har gett mig träningsglädje och jag trivs så bra i gemenskapen. Jag tror inte heller att jag genomgått en personlighetsförändring sen jag började. Däremot har jag nog gått in lite i en roll, en sorts Hanna. Det borde inte behövas, jag vill vara bara mig där jag är. Verkar det vettigt?
Lite tror jag att det handlar om att slappna av i sig själv. Låta självförtroendet boxningen ger sjunka in och bli självkänsla. Just nu går jag runt och vill berätta för hela världen att jag är en ascool boxare. Lite patetiskt, lite typiskt mig. Men inte typiskt den människa jag vill vara:
Hanna som är mer intresserad av andra och hur coola och fantastiska de är, en av sin egen status. Hanna som inte drar självförtroende av att vara bättre utan av att vara älskad. Hanna som inte använder sin passion till att vara duktig eller verka duktig själv. Utan till att peppa, uppmuntra och inspirera andra..
och bara Leva med stort L.
Sådan vill jag vara. Inte är det så att jag tror Gud skickar förkylningar på en. Men jag är övertygad att han tar tillfällen i akt. Dessa reflektioner går ihop med lydnad för mig för att det handlar om att vara den jag tror Gud vill att jag är. Vilketär den svårare, smalare, men helt klart lyckligare vägen att gå. Vägen i lydnad.
Jättetråkigt, det känns som att jag håller på att få lunginflammation. Tungt att andas, konstig i halsen. Vi får se hur det går. Jag som hade sett fram emot två bra träningsveckor, så blir det nog inte. Inte så mycket att göra åt...Det är ju fånigt att bli ledsen men det är ju typ träningen som är det roligaste för mig just nu så inte så konstigt ändå. Okej, det går inte att deppa ihop. Kan man inte träna får man väl titta på boxning, tänka ut roliga gympass (och ok plugga massa för det måste jag göra ändå) Här är några roliga mål för/under sommaren 2011:
- Få bra spänst i armhävningarna (kunna göra dem med klapp, på boll etc.)
- Kunna göra pullups och chinups
- Satsa på löpningen under sommarmånaderna (kan ju inte boxas då): Kanske ett mils-lopp?
- Komma i bästa möjliga form inför höstens boxning
- Ha superkul såklart! -Testa nytt, njuta av träning, köra med andra, peppa/coacha andra etc.
Okej Linnéa du hade rätt peppbild är bra. Här kommer min på Eva Wahlström. Hon är en ascool finsk proffsboxare som dessutom råkar vara lika lång som mig och grymt snygg. Inspiration!
Ser hon ut som hon blir knäckt av en förkylning eller ens lunginflammation? Nej inte alls. Och jag tänker heller inte bli knäckt :P Sen kanske man lär sig något och inte kör ett hårt pass igen precis efter att ha blivit frisk. Suck hoppas man blir klokare en dag ^^ Nu blir det bästa medicinen: sömn! Gonatt på er..
Det blir mycket roligt i helgen som ni förstår: skottska mästerskapen i boxning ikväll, Dundee imorgon, boxning, pubhäng och mys. Pepp pepp pepp!
Ok outfit-bilden var väl inte kllockren, får träna på det ^^ Kände mig snygg och tuff i varhe fall i mina jeanstights jag köpte på seconhand igår. 5 pund, det ni! Efter min fantastiska grötfrukost med apelsin en liten mandarin samt rejält med kanel och sojamjölk var jag definitivt redo att ta mig an dagen.
Oj vad jag är hungrig. Bara äter. och äter. och äter. 6 mål så långt. Inte ett äpple typ utan två middagar, en lunch samt frukost och sen två tortilla-mellanmål. Justja efterätt bestående av frukt till min andra middag. Min mage är som ett hål som slukar allt. Jag har ju inte ens tränat på tre dagar? Vad är det här?
Trodde aldrig att jag skulle säga det men just nu är jag 100% trött på att äta. Men är man hungrig måste man ju...hmpff. Lyxproblem? Borde jag äta mer tung mat, typ fettigare/energirikare? Skulle mer kött/kyckling råda bot på detta? Kanske pillar jag i mig för mycket grönsaker och för lite "substantiella" grejer. Blir att testa sig fram..
Idag är jag piggare, tanken och bönen går ut till Linnéa - hoppas du är frisk super snart.
Jag är glad för jag sov jättebra i natt, hur skönt som helst. Vaknade innan klockan ringde men det var kl.8.00 så det är okej tycker jag. Var det att jag hade fönstret öppet en längre stund på kvällen? Att jag åt äggröra och en knäcke innan jag somnade? Lepsimet? Eller att gardinerna var extra fördragna? Måste lära mig att kontrollera variablerna i mina experiment känner jag!
Idag skiner solen och jag har just ätit god frukost-nästan av misstag. Min gröt blev till välling för jag hade i för mycket vatten, lite pinsamt kan man tycka att misslyckas med havregrynsgröt ^^Så istället bled det fruktsallad med musli och en knäckemacka med hummus. Notera min vackra skål jag fått av Mamma!
Sen kommer här min lilla häst. Inget mästerverk men jag har aldrig kallat mig konstnär i varje fall. Dom säger "to doodle" här -typ kludda fast lite bättre. Roligt ord och kanske täcker det upp vad jag pysslar med :)
Inget ont som inte för något gott med sig är det va?
Har puttrat runt i lägenheten idag uppfriskad av en förkylningsmedicin vid namn lepsim samt en tupplur. Målat en bild med en häst, till och med pluggat lite. Och jag känner mig avslappnad, ro i själen. Jätteskönt. Ibland är det bra att kroppen sätter stopp när man kanske snurrar på lite fort...blir lätt mycket med träning och skola och roligheter. Jag glömmer hur bra jag mår av lite tid att bara vara, utan en uppgift framför näsan. (Ok jag har massa uppgifter men det är mer ok att strunta i dem liite när man är en sjukling).
När bilden är klar lägger jag upp den på bloggen. Är i någon sorts rita/sketcha/akvarellpenne-period. Tema djur. Trevligt värre!
Fortfarande sjuk (såklart). Till och med mer sjuk. Och tycker FRUKTANSVÄRT synd om mig själv^^. Insåg även att motivationen till att äta nyttigt: man mår bra, som jag kört på länge inte funkar när jag är sjuk. Jag mår ju dåligt en himla morot gör det inte bättre..Så jag tog en bit choklad tårta. Den var god :).
Ron tyckte det var roligt i gymmet och uppskattade tydligen min instruktionsstil. Så inga skadade manliga egon idag. Vilket var bra! Fast jag håller mig nog till att lära tjejer, mer riskfritt :P
Hade en fantastisk träningsvecka föra veckan, nytt rekord både tid och löpning samt fina framsteg med boxningen. Var dock helt utpumpad på söndagskvällen och mot natten smög sig en ond hals på. Så då var man sjuk, igen. Visserligen första gången sen innan Jul men i alla fall. Dryyygt. Nåväl, än så länge är jag bara rosslig i halsen, så diverse huskurer och ordentlig vila kirrar nog det hela på ett par dagar.
Till rubriken: jag hade sagt med Alex att vi skulle gymma klockan 7.30 idag och eftersom jag visste att hon skulle vara uppe samt taggad ville jag inte svika. Dessutom var jag ändå vaken. Så idag testade jag att köra ett pass och bara träna andra, i detta fallet Alex och hennes kille Ron. Alex och jag har kört ihop i ett par månader så hon vet vad hon gör, Ron har vart sjuk och är en total nybörjare i gymmet. Klurigt!
Vi körde i varje fall mitt arm, bröst och axelpass, jag visade med lätta vikter och de körde tungt såklart. Det är jättekul att peppa andra. (Och gapa och bestämma med, jag erkänner^^) Bäst är att se utvecklingen: Alex är verkligen starkare nu, vågar lyfta riktiga vikter, gör övningar korrekt och vet hur mycket hon kan ta. Spännande! Snart är det nog dags att ge henne ett eget program. Önskar man hade pt-utbildningm fy vilket kul sommarjob typ..
Just ja sen var ju Ron där också. Det kan hända att jag gjort mig skyldig till ett skadat manligt ego idag. Åh svårt, jag gymmar bara med en kille och det är brorsan som är urstark. Ron är klättrare/cyklist och har vart sjuk i flera veckor, nåt sorts virus. Och han hade inte gymmat förut. Då jag är tjej var detta en delikat situation: utgår jag från mig och vad jag orkar? Jag är noga med att inte låta folk ta för mycket först när de gymmar med mig, inga skador orsakade indirekt av mig tack. Men om man inte vet vad som är för mycket? Killar har ju en förmåga dessutom att grovt överskatta vad de orkar, speciellt när de är med sin flickvän i gymmet haha.
Låt oss säga att Alex summerade väl: Ron hade nog trott att passet skulle vara lättare och han starkare. Jag gjorde mitt bästa för att peppa, förklara och pusha lagom. Och inte skada manlig stolthet alltför mycket...Tror jag håller mig till att gymma med tjejer i fortsättningen dock. Värsta psykologiska träningen för mig idag haha. Visst skojar jag om svaga killar men man vill ju inte få ens väns jättetrevliga pojkvän att känna sig svag. Vilket han för övrigt inte är. Bara ovan vid gym. Åh dilemma :P
Det är inte lätt när det är svårt. In med mig i duschen nu...
Efter ett par inlägg om träning och mat tänkte jag att jag borde vara lite reflektiv och skriva om något som hade mer att göra med hjärna än med muskler ^^ Ok då kör vi!
Igår hade jag en väldigt effektiv dag: läste igenom lektioner jag missat, artiklar för vårt svält-projekt, hade ett möte med projektgruppen och jobbade även på min uppsats med de eviga källhänvisningar. Dessutom hann jag både träna yoga och boxning. Och måla lite, städa undan och slöprata med Alex och hennes kille i köket innan sovdags.
Detta händer INTE alltid!
Ofta har jag en lång lista med skoluppgifter och saker att ordna, samt träning etc. och jag får bara gjort hälften om ens det. Ibland räcker det att jag tittar på listan för att känna att jag inte orkar och istället börja surfa runt på internet eller pilla mig i naveln typ. Så, vad var skillnaden igår?
Min teori är att jag inte hade någon medveten lista. Ett par hållpunkter (möten och träning) men annars pluggade jag undan saker som det kändes; tog tag i det jag kände mest för och sen på kvällen det som behövdes (uppsatsen). Jag är kanske alltför planerad? Med lite luft i schemat kändes det mindre som plikt och stress och jag kunde bara göra saker och vara effektiv. Insikten verkar alltså vara att jag lätt kväver mig själv med krav: det blir så fruktansvärt mycket och jag orkar inte med pressen mentalt och bara struntar i det i en sorts inre protest. Nästa vecka och i helgen ska jag testa att inte ha någon speciell tid och dag utan bara försöka få gjort saker jag vet behöver läsas/skrivas inom de närmsta två veckorna. Verkar vara ett framgångskoncept för mig!
I detta fall är ju för mig nyckeln: det finns nog många som behöver listor och krav. Därav all uppmuntran från samhället att skapa dem (eller inbillar jag mig att det är vad skolan vill få oss att göra?) Spännande just nu är att allt mer lyssna på sig själv, både kropp och själ, som självklart sitter ihop. Jag inser att lustfylldhet funkar på mig och får mig att prestera bättre. Det är en sådan lättnad för jag är ofta en krav/plikt-människa. Ibland är det bra att ta och använda den envisheten men tydligen är det ännu bättre att kombinera det med att följa inre känslan :)
Detta var ett låång inlägg. Grattis?! om du kom till slutet av det ^^
Nu ska jag göra, vad då..jo boxning! överraskning haha.
Askul i varje fall, speciellt när jag laddat med min bästa helgfrukost, dagen till ära chokladboll, the, äggröra och fruktsallad. Så gott! Vad gör jag? Nu kör jag!
Usch har haft lite nojja i ett par dagar. Älskar verkligen boxningen, men nu när alla ska fightas snart är det mycket vikt och dietsnack.Vår coach i Glenrothes pratade igår om sin diet där hon går på 1000kcal om dagen och i princip bara äter keso och frukt, nåt i den stilen. Efter kl.19.00 är det tydligen livsfarligt att äta kolhydrater också...Sånt där kan verkligen sätta igång mig, märker hur jag tänker och pratar om vikt för mycket just nu. Men jag vill inte! Vill inte vara i det träsket igen, jag vill njuta av livet, mat och träning, bara för att allt det gör mig lycklig.
Själv skulle jag tycka det vore jättekul att själv tävla någon gång nästa år, men då måste jag gå ner i vikt...Inte för att jag är så himla stor men för att tjejer som väger över 70kg och boxas är typ 180 cm långa. Med mina 168cm finns inte riktigt räckvidden där för en sån motståndare. Så hur löser jag detta dilemma?
1. Okej, skärp till dig! Om jag eventuellt fightas om ett år så är det läänge dit. Inget att oroa sig för nu knasboll..
2. Man blir vad man äter och tränar, och jag äter och tränar bra. Definitivt bättre än när jag dietade och övertränade. Så det är bara att njuta av livet och invänta resultaten :)
3. Det kommer aldrig aldrig bli värt att gå tillbaka i utvecklingen bort från ätstördhet, oavsett vad det gäller. Jag vill MÅ bra. Det är allra viktigast.
4. Sofi-metoden. Det undrar du vad det är och därför ska jag berätta det nu. Sofi är en fitness tjej som skriver en blogg jag läser. Hon är extremt vältränad och äter, ja håll i dig: ALLT. Godis, kakor, pizza, kolhydrater och normal nyttig mat. I rätt mängder. [http://fitnessguru.se/sofilindberg/12882-sofi-metoden]
Okej detta är i och för sig ett nojj inlägg i sig. Behövde skriva av mig. Ibland hjälper det att skriva eller säga saker "högt" tycker jag. Lite självterapi.
Ikväll åt jag i vart fall en jättegod wrap med kyckling, morotsstavar med hummus och snart ska jag äta fruktsallad. Vilket var ett bra beslut efter att först ha övervägt att köra inga kolhydrater. Nej skrek min mage och ännu högre skrek mitt psyke. För jag VÄGRAR dieta! haha. där fick du mat och viktnojja. dö dö dö. För jag äääälskar god mat :)
Nu ska jag dela med mig av en låt jag peppar till innnan träning. Håll till godo!
i livet..
Bara lycklig idag, så himla skönt att vara tillbaka och känna att jag trivs i min lägenhet, trots allt som hänt. Jag är en riktig husmus som hamstrar och dekorerar och fixar och städar. Älskar alltid mitt rum, mitt hem är min borg! Och nu känner jag mig trygg här igen, så det är kanoners.
Annat som gör mig lycklig idag:
- Solen som skiner varmt och påskliljorna som lyser ikapp
- Vänner att hälsa på på stan
- Löptur imorse som gick jättebra
- Min utbildning -jag trivs verkligen med det jag studerar!
- Frysta sommarbär, så gott med vinbär och björnbär :)
- God lunch på stan, smaskens var det.
Ville bara säga det, att jag tycker om livet i allmänhet och mitt St Andrews liv i synnerhet.
Nu ska jag iväg och boxas, pepp pepp pepp!
Usch det här har vart en jobbig vecka.
I tisdags hittade jag och mina flatmates June (den 5te lägenhetskompisen) skadad. Hon hade skurit upp sig i armarna och halsen med en helt enorm kökskniv. Blod överallt -på golv, över henne, toaletten, till och med duschdraperiet var helt indränkt i blod. Det otäckaste mest obehagliga jag sett i mitt liv. Sen dröjde ambulansen i 30 minuter, tack Gud att hon överlevde!
Verkligen tacksam för det, vet inte vad vi gjort om hon dött där i våra armar. Hon kommer tydligen bli återställd i varje fall, tur mitt i all otur.
Som rubriken antyder har jag nog svurit mer de senaste dagarna än på min livstid. Inte bra men men. Just nu är jag hemma och vilar lite från chocken, har vart skönt att bara komma bort lite. Fina Linnéa kom hit och vi hade en jättebra fredag-lördag. Legally blonde 2 äger, helt rätt film att titta på efter blodiga krissituationer.
Sen som om det inte kunde vara slut med eländet har en av mina boxningskompisar farit in till sjukhus med en hjärnskada, svullnader runt hjärnan på något sätt. Hon kommer bli bra men antagligen sluta med boxningen. F*n tycker så synd om henne. Och så tråkigt för det var en av dem jag trivdes bäst med. Men vi får väl fortsätta träffas.
Ok officiellt: efter detta inlägg är det nog med svärandet.
Ta hand om er allihopa, det är vad jag jobbar på för tillfället.
Kram
Så långt en jättefin dag! Åt världens godaste frukost och tittade klart på Fantastic Four (som är jättedålig men haha, lagom avancerad för en morgonhjärna). Sen ringde jag Mamma och snackade bort lite tid innan jag gick till gymmet med Christianne, vilket var jättetrevligt.
Vi körde ett helkroppspass och hon var grymt stark (boxare). Men jag var faktiskt starkare, än så länge i vart fall :P Inte så illa för vi pratar om en tjej på 185 cm som boxats sen hon var 13år. *stolt*. (ok jag skryter men, uhm, måste uppmuntra mig själv för imorgon ska jag boxas och då kommer jag definitivt inte vara i närheten av bäst). Sen kom hon med hem till mig och jag gjorde lunch och vi bara satt och pratade om lite allt möjligt. Efter ett tag droppade mina flatmates in och det var en avslappnad rolig stund bara.
Nu har jag vart till biblioteket och lånat lite böcker, ikväll behöver jag skriva uppsats. Ska nog bli bra det också. För övrigt fick jag brev idag från våra hyresvärdar för nästa år så nu är allt spikat, superskönt.
Lycklig Hanna.
Så sitter man här. Vaken. Klockan 7am en lördag morgon. Hmmpff. Jag som la mig tidigt och tänkte att jag skulle gosa i sängen länge...Min kropp har dock kommit fram till att den vaknar efter 7-8 timmar, då slår ögonen upp och blinkar klar-vakna.
Okej detta är ju inte bara dåligt, vem vill sova bort hela dagen? Faktum är att när jag sover mycket mer än 8 timmar per natt tar jag det ibland som ett tecken på att något är fel; deppighet eller järnbrist. För min kropp funkar såhär: med någorlunda rutiner så gjuts de in och så vaknar jag efter en viss tid och blir hungrig på samma sätt efter x antal timmar.
På tal om mat, nu kurrar magen. Var det den som väckte mig månntro?
Smaskig helgfrukost nästa då :)
Sitter nu äntligen ner med min middag som ikväll består av falafel, ris, grönsallad och lite såser. Det såg så gott ut så jag tog till och med ett kort:
Jag är helt slut; denna veckan har jag tränat riktigt hårt och på boxningspasset kände jag att det tagit ut sin rätt. Jag ville så gärna sparra men jag orkade bara inte.. Tråkigt men så är det ibland. Så det blir ingen boxning imorrn, bara ett lättare gympass med Christianne och Gardner som ville lära sig lite övningar. Ser fram emot det, och sen ska jag bara slöfisa hela dagen...Det är jag verkligen värd. Det är ju typ bästa dagen i veckan, lördag som innebär helg, mys och dessutom godis. Vilket inte kommer sitta helt fel det är ett som är säkert :)
Måste säga att jag är stolt över mig själv, det har vart en rolig vecka och jag har tränat på bra och lärt mig mycket. Fick en insikt igår (om något som borde vara självklart) när jag steg på vågen för första gången på en månad.
Jag väger ungefär som jag gjorde i höstas, och där har jag legat nu snart ett år. Det har varit så fruktansvärt nojjigt att ligga över 70 kg och jag har tränat och försökt äta rätt och liksom väntat mig att jag ska börja gå ner men det har bara inte hänt. Visst har jag tappat i cm runt midja osv., men inte i vikt. Nu är jag hjärtligt trött på nojjandet och känner att det är dags på att jobba med insikten att jag inte kommer se ut eller väga som en löpande 17åring när jag nu är en gymmande och boxande 2oåring. Så är det bara och tittar jag mig i spegeln tycker jag ju om vad jag ser för det mesta: det är härligt att känna sig stark. Så nu är det bara att lära sig älska varje kilo istället för att hålla på och hoppas på att de ska falla iväg...Vågen är ju rätt värdelös som måttstock i varje fall, faktum är att skulle jag tro på BMI är jag överviktig. Och det är jag ju inte.
Så slut på nojjorna, från och med nu tänker jag jobba på att låta det vara vad jag orkar och klarar att göra med min älskade kropp som räknas!
Tänkt att det var så skönt med en morgonjogg! Exceptionellt då jag aldrig vart något fan av morgonlöpning. Ännu mer exceptionellt att jag tog mig upp i morgonstunden för att jag vill springa, i motsats till att vara ute för att bränna fett.
Någon kanske är intresserad av mitt rätt blygsamma löpprogram?
Här är det: http://iform.se/traning/traningsprogram/lopprogram-spring-10-km
Så skönt att våren är här. Ja, du läste rätt, den har kommit nu fast jag knappt vågar tro det. Sol, värme, snödroppar och folk i tunna jackor. Helt fantastiskt, och här kommer bildbevis:
Idag har jag inte bara njutit vårtecken men också känt mig mäkta stolt över vad som utvecklades till en rätt mesig blåtira, snarare ett blåmärke under ögat. Typ som i hej jag har inte sovit i en vecka/jag gick i i en dörr/min man misshandlar mig/ jag Måste lära mig hålla uppe garden när jag boxas. Det sistnämda är det korrekta alternativet ;) Och det gör inte så ont att sparra, man har för mycket adrenalin, jag har verkligen ingen aning hur jag fick bkåmärket!
Något som mer liknade misshandel var att fixa med grupparbetet för geografin. En av tjejerna är en jättetrevlig och duktig andraårselev som jag trivs bra med. Tyvärr är resten ett gäng flamsiga höns som pratar i mun, pratar bara med varann, fnittrar hysteriskt etc. Fick göra mitt bäsa för att hålla mig lugn och fin när en av dem började tjafsa om strukturen jag och Saskia hade ordnat (de kunde såklart inte träffas då och hade inga bättre förslag på tider). Det var något om att hon planerat att arbeta med två specifika länder och jag och Saskia fick jobba hårt för att övertyga henne om att det skulle fungera inom upplägget vi hade gjort. Tack och lov fick vi även stöd av handledaren som tyckte att vårt upplägg var jättebra och sa till hela gruppen att vi inte borde överge det. Drygt när man lägger ner tid och energi på att skapa något som faktiskt var väldigt bra för att sen inte få tack och dessutom behöva spendera en kvart på att försvara sig för folk som inte lyssnar. Har jag nämnt att grupp arbeten inet är min favoritgrej?
Ursäkta gnället, dagen har varit underbar. Nu måste jag nog fortsätta läsa inför en uppsats...
xxx
Hanna
Åh idag var en riktigt bra dag. Solen sken in genom gardinen och väckte mig innan klockan och jag vankade utsövd. Skön morgonstretch, god frukost, bästa hårdagen på länge och så nya fina vårkläder. Fantastiskt!
På skolsidan så fick jag mycket gjort och läst, bl.a. en plan för vårt gruppprojekt som jag äntligen börjar få grepp om. Sen var det boxning som var riktigt kul, sparrade och fick till några bra träffar (förra gången jag sparrade samma tjej blev jag mest uppspöad haha). Missförstå inte, min teknik är fortfarande rätt bedrövlig, men liite bättre har det nog blivit. Askul!
Jag har helt enkelt haft en bra dag kan man säga.
Intressant hur snabbt det kan vända, var rätt depp när jag kom hit efter lovet men just att det funkar med mat och träning får mig att må jättebra. Såklart att livet är mindre ensamt också när man har gruppträningar att gå på. Bara att få rikta in energin på något hjälper mig, har insett att jag är rätt så intensiv så det är bra att hitta olika fokus; en träningsform jag gör för att det är kul och skola i kombination kan kanske ge balans..
Nu undrar jag väl kanske i och för sig hur balans verkligen ser ut. Det är klart att man inte vill vara i helspinn och sen i djup svacka jämt, det blir ju jobbigt och för mig något osunt. Men att det svänger med intressen, energi och känslor är kanske något man får acceptera. Jag är sån, frst jätteintresserad av en grej, så hoppar jag till något annat och kommer ofta tillbaka till det gamla intresset. Och när det är okej för mig själv blir livet så mycket lättare...
over and out
xxx
Hanna (som har en liten blåtira under ögat, hur coolt är inte det!)
Intressant period för kroppen och knoppen just nu insåg jag för ett par dagar sen efter att ha läst diverse träningsbloggar. Just nu har jag har inget mål med min träning.
För första gången på länge är det inte nåt speciellt mått eller viss vikt jag vill komma ner i, en vikt jag ska lyfta, mil jag ska löpa. Jag har ingen diet precis utom lördagsgodis-regel, möjligtvis försöker jag lyssna in vad jag är sugen på. Typ åh jag längtar efter bacon, eller pannkakor, eller frukt, eller kyckling osv, så om jag vill ha det äter jag det. Befriande känsla efter alla matnojjor får jag lov att säga!
Visst vill jag bli bättre på saker: finare form, starkare, snabbare, uthålligare, bättre på att boxas. Men det är mer saker jag strävar mot, inget tidssatt eller planlagt. Jag vill bara må bra och vara i bra form. Med betoning på varken bra eller form utan mer jag och må.
Dagens reflektion från studentlyan,
d.s.
Jag har jobb för sommaren. Jag har en lägenhet för nästa år.
Lättnaden är helt underbar..Så skönt, så väldigt skönt att ha allt ordnat.
Stora sjöfallet i sommar och en jättemysig lägenhet i höst med härliga Hannah.
-Här kommer jag!
Tack Gud, för att du ger mig det jag behöver.
Lovar att träna på det här med att inte oroa mig så mycket...
Jag har börjat boxas igen, mycket efterlängtat och roligt att komma igång. Asjobbigt men ja en tmaning som ger krydda i vardagen. Lite galet är det, jag började ju för att få bättre kondition och tona kroppen men de pratar redan om att faktiskt tävla. Rädder. Fast det är ju spännande också!
Just ja blåtiror var det. Hon som tränade oss i fredags ville att jag och några av de nya tjejerna skulle träna på att sparra genom att boxas med henne medan hon körde försvar.
-"the head, aim for the head"
Det gjorde jag, efter bästa förmåga, hon är bra. I vart fall igår när jag såg henne hade hon en blåtira så jag tänkte oj var hon och fightades idag men tydligen var det jag som hade gett henne den.
Ska man skämmas eller va stolt?
Fortsättning följer...
Tjenare vad trött jag varit de sista veckorna, suck. Jag och Hannah har tittat på 8 lägenheter inom loppet av två veckor. Hur orkar man? Eller ja, nu känns det ju inte direkt som jag orkat.
Stök till rum och inte mycket socialt förutom att ta sig till träning. Så har jag glott på webbtv också. Ungefär så.
Nu verkar det i vart fall som vi har den perfekta lägenheten på gång: mitt i stan och billig. För bra för att vara sant, hoppas hoppas hoppas! Någonstans inuti har jag trots allt en känsla av trygghet, det kommer lösa sig det är jag säker på. Om det nu blir denna lägenhet vore det fantastiskt.
Igår var jag och boxades och efter typ världens jobbigaste pass körde vi lite sparr-träning. Fick en grym komplimang vilket värmde i själen. Det gör så mycket med komplimanger, måste ge dem oftare till människor runt om mig.
Det var allt härifrån,
ha de gött tills vidare!
Tittar på bilder som andra tagit från Lee Abbey och känner ett litet sting i hjärtat. Vilket häftigt ställe, så många fantastiska saker att göra och så många fina människor. Varför njöt jag inte mer?
Samtidigt vet jag att jag gick igenom några jobbiga grejer. Och att köksjobbet slet på mig: inte själva uppgifterna lika mycket som kaoset, att inget någonsin funkade riktigt (så kändes det i vart fall). Dessutom lärde jag mig nog att slappna av mer, tycka om livet och ta vara på de fina stunderna. Vilket för övrigt några som var där lärde mig mer mig, till exempel fina Billy från Nya Zeeland.
Tyvärr är det ofta när jag ser tillbaka på mitt liv som tonåring/ung som jag inser att jag inte bara glatt mig i stunden. Jag har nog lätt för att alienera mig; känna mig annorlunda och svår och stänga ute mig själv från insidan. Vad är poängen med det egentligen? Inför nästa termin (ja i Skottland är vi slöa, ja vi har lov hur länge som helst)så ska jag satsa på att ha mer roligt, leva livet lite mer. Slappna av och strunta i att allt inte är perfekt. Uppskatta det som är, inte sträva så förbannat mycket hela tiden. Framåt kommer man i vart fall, om man går. Att lägga på sig tunga bördor och titta ner i backen hjälper en inte åt rätt håll.
Glad bild från när jag jobbade på Lee Abbey. Det var mycket som var roligt och jag trivdes trots allt bra!
Skönt att bara komma till Sverige och landa lite efter alla prov. Är lite trött på att läsa och producera text så boggen får nog vila lite dessa veckor. Återkommer om ett tag, när jag skrivit klart alla bibelstudier till boken Accent..
Kramis!
Mamma i Bergianska trädgården sist hon, jag och mormor var på äventyr
Nu är mina exams över. Så fruktansvärt skönt, ni kan bara ana hur underbart det är att inte ha de hemska proven på ena axeln och skuldkänslan av att aldrig plugga tillräckligt på den andra. Frihet för två veckor framåt! Tre nästan. Det här blir bra..
Som jag berättat har jag ju just börjat läsa igenom bibeln igen, från pärm till pärm så att säga. Och det är asläskigt. Jag menar det. Det är svårt att förklara, som att ha gått igenom grundskolan och komma tillbaka ett par år senare och inse att du inte är säker på att du vet om 1+1=2 längre, vara osäker på huvudstaden i ditt hemland och inte riktigt veta var punkt och stor bokstav ska vara. Paradigmskifte kan man tydligen säga på lite fint filosofi-språk. Det är jobbigt och omvälvande i början men jag tror nästan efterdyningarna är värst.
Om det är något jag har är det tro. Att följa in i det okända. För vart går jag annars? Just nu går resan genom bibeln. Så jag följer efter...följer honom som kärleksfullt lägger ut rösen så jag hittar rätt och samtidigt träffar mig mitt i hjärtat med sin omsorg.
Ja, jag som pluggar hållbar utveckling och "biodiversity" tar i tillfälle att förundras över det här stackars djuret. Rätt humm, unikt. Ska vi säga fulsött.
Haha XD
Har ju som kanske redan är bekant dragit upp träningsdosen ett snäpp efter nyår. Och slutat med sötsaker (utom min frukt, ingen rör min frukt). Jag mår riktigt bra, tror det är en kombination av maten, träningen och dessutom att jag äter helt laktosfritt -annars får jag i mig mjölk genom choklad och typ bakade saker med smör, mjölk etc. Nu är det helt enkelt prima liv i Skottland till skillnad från början på vintern som inte var så hälsosam eller energifylld. Skönt måste jag säga.
På gymmet i tisdags när jag körde cardio (löpning och crosstrainer) och fick samtidigt en liten aha-upplevelse om hur viktig hjärnan är för prestationen. Vet inte om du är som jag men jag sätter gärna en "magisk" inre gräns t.ex. att jag orkar si och så länge just nu, måste träna så länge eller får ge upp efter så mycket. Att pusha sig över den gränsen kan kännas helt omöjligt men det är det ju inte, siffran sitter i huvudet inte i kroppen. Så i tisdags när jag körde sista 20 minuterna på löpbandet bara vägrade jag ge upp och gå en stund efter 10 minuter, fast jag var trött och ville gå (hade kört cross i 30 min innan). Jag bara sa till mig själv att jag kan, jag är stark, det är jobbigt att träna men jag klarar det, det går, bara fem minuter till etc. Och vet ni jag klarade alla 20 minuterna springande utan gå-paus. Jättestolt var jag!
Sen är det det här med kosten. Hur mycket av vilka näringsämnen och vad som är lämpligt när man vill gå ner lite i vikt eller tona kroppen. Just nu äter jag väldigt kolhydratrik mat, såhär idag vilket nog var en rätt vanlig dag:
Frukost: Gröt m. hemgjort äppelmos och lite laktosfri mjölk, glas vatten och 1 tillskott-tablett (vill få i mig järn ordentligt)
Lunch: Wok av rotfrukter m. ris och kikärtor
Mellis: Bröd, grovt hembakat.
Träning
Mellis:Äpple och knäcke med jordnötssmör och 1 banan
Middag:Grönsaks-soppa, bröd med ost-skiva, några torkade katrinplommon till efterrätt
Såvitt jag vet, eller snarare gissar, så är det inget överflöd på protein i denna kosten. Speciellt som jag styrketränar 3gg i veckan och konditionstränar ca.2 gg. Dessutom väger jag runt 70 kg, så om man ska tro alla kroppsbyggare samt övriga gymråttor behöver jag ca. 140 gram proein om dagen. Tror inte jag får i mig det.
Men, nu trivs jag bra och mår bra av min kost. Den är rätt så billig och bra för miljön i stort, i varje fall bättre än om jag skulle vräka i mig kött och mjölkprodukter. Nu är mjölkprodukter inte nåt alternativ, men tonfiskburkar och köttfärs finns ju där på hyllorna. Men det är ju inte precis mumsigt heller. Så då är frågan, om ine ideal och plånbok ska svikas, är proteintillskott ett bra alternativ. Känner mig lite vilse i kostdjungeln. Man kan ju strunta i det hela men när jag nu lägger ner energi på träningen så måste jag ju äta rätt så väl. Och om man ska tänka på när man äter och planera och ha sig kan man ju lika också försöka äta rätt för att få ut så mycket som möjligt av träningen..
Det var mina funderingar för ikväll.
Adjö.
Nu har jag skrivit min ekonomi tenta. Jag svarade på ALLA frågor, surprise surprise. Det kändes som att det gick riktigt bra, jag som var så nervös.. Känner mig rätt lycklig av att det är klart i varje fall *leende*
I eftermiddag har jag nästa tenta, i geografi. Strax måste jag kila väg..
Ha det gött tills jag hör av mig igen!
Usch idag var en lite jobbig dag. "Borde" fått mer gjort än jag fick men efter kyrkan var jag jättetrött och var tvungen att sova lite, så något ordentligt ekonomi-pluggande har jag inte hunnit med. Suck.
Det känns alltid som att det skulle gå att pressa sig liite mer, pusha lite längre. Fast jag har ju faktiskt pluggat idag, om än inte konstant. Har faktiskt läst typ 5 kapitel som alla var ca.30 sidor i min geografibok. Det är inte så himmla illa. Mest nervös är jag för ekonomin, för den har jag mest bara löst uppgifter och ja, hmm. Får se hur det går, hur illa kan det bli liksom? I värsta fall får jag göra retakes! Så känns det just nu. Ååångest.
Lite tröstlåt ikväll är Linnea Henrikssons Hope there's someone. Jag kan oroa mig så förfärligt mycket ibland, typ om sånt som kanske händer om 10 år. Fast jag tror på "someone". Nu ska jag sova och ta nya tag imorgon för att sätta det sista innan de två proven på tisdag. Shit vad jag är nervös...
Till biblioteket..nördigt eller ännu mer nördigt?
Just nu har ju alla veckan före tenta period här i St Andrews och det märks verkligen på stan. Det är helt dött förtuom i biblioteket som är alldeles fullt av folk från tidigt på morgonen till sent på kvällen. I min lägenhet pluggas det från kl. 9.00-23.00 tror jag..när vi ses är det en sorts inåtvänd tystnad som innfinner sig så fort någon slutar anstränga sig för att hålla konversationen igång. Men så har vi också prov som till 50 eller 75% avgör våra slutbetyg om bara några dagar.
Jag gör mitt bästa för att försöka ta in nytt material från kurserna, fördjupa förståelse av vissa bitar och repetera det jag kan. Mest känns det som ett omöjligt race mot klockan, *suck.* Samtidigt gör jag verkligen mitt bästa och har så gjort under terminen, och bättre än så kan man ju inte prestera. Lite tid tar det allt att lära sig att lägga upp studerandet maximalt.
Läste ett bibelord för någon dag sedan som får vara mottot för denna studieperiod:
Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor.
Kolosserbrevet 3:23
Det är ett så vist förhållningssätt till livet; att lägga ner strävandena för det egna och göra det för den Gud som gett mig allt när jag ger mitt allt till honom. Vid närmare eftertanke är det ju bättre att få vandra på Guds väg och lita på att han möter mina behov och leder mig rätt, än att själv oroa sig, försöka fixa med allt och klara av att bli både lyckad och lycklig. Dessutom är det ju så att när den älskade ger det bästa till den som älskar så räcker det. Det är inte perfektionen, utan att gåvan är personlig och given med hjärtat som räknas. Att tänka mig att jag gör mitt bästa och ger resulterande betyg till min far i himmelen är så mycket fridfullare än tanken på att ta emot dem och visa för föräldrar, bekanta eller vänner, och allra värst mig själv.
Det var mina tankar från Skottland i värsta plugghetsen. Nu ska jag dyka ner i böckerna för sista timmen ikväll..
Så var man hemma igen. Just nu sitter jag på mitt lilla rum och ska strax börja läsa på ekonomin. Igår blev jag välkommnad av en hel massa brev, tre stycken tror jag. Hur trevligt som helst, bland annat ett från min Lee Abbey uncle Charles, saknat honom så jätteglad att han skrev. Det fick mig att känna mig mer hemma, jag har ju faktiskt många vänner här. Och imorse åt jag frukost med mina lägenhetskompisar vilket inte var dumt det heller, vi trivs allt bra ihop, fast vi är olika.
