Nu är det ju 2011 och jag är upplagd för ett bra år. Det känns som att livet blir bättre och bättre ju äldre jag blir. Inte så att det slutat hända mig jobbiga saker men jag tar det annorlunda nu, litar mer på att det blir bra och att något gott händer genom det svåra. Sen uppskattar jag livet mer också, har vart mycket lycklig sådär i stunden under förra året och det hoppas jag på mer av i år. Närvaro i mitt eget liv; att kunna vara tacksam till Gud för det som är gott och verkligen njuta och förundras.

Så vad är då mina förhoppningar?

Först och främst vill jag bli.
Bli mer kärleksfull, varmare, visare, starkare och tryggare.
Bli mer öppen för Gud, mer i bön och ordet.
De två olika blivandena hänger ju ihop, att prioritera Gud är att bli mer som honom. Man blir som man umgås, det tror jag. Vad gäller kropp och hälsa hoppas jag kunna fortsätta ta hand om min kropp och bli i bättre form, på ett balanserat sätt.

Nu är det förstås så att förhoppningar är bra men inget händer om man inte har föresatser, saker man bestämmer sig för att göra något för att nå dit man vill. Så, föresatser:

Att läsa bibeln mer. Har varit rädd för att brottas med det, det kan ju vara rätt skrämmande och jobbigt. Men jag tror att jag har mer människor nu som har tid att prata med mig om mina frågor och dessutom lite mer mod. Så mer bibelläsning som inte bara är evangelierna men också GT och breven.
Sen vill jag bli mer regelbunden i mitt andaktsliv. Har skaffat en ny andaktsbok, ska försöka skapa en morgonrutin med den och Jesus.
Vad gäller karaktär så tror jag att den växer när man tränar den. Så jag tänker fortsätta ge av mig själv, göra små saker i vardagen, vandra steg för steg liksom.

Sen finns det sånt man inte råder över helt själv. Sånt man mest kan önska sig. För mig hör nära vänner i Skottland dit, samt en relation. Jag längtar efter att få vara två, få ge kärlek och uppskattning till Någon, och få samma sak tillbaka. Och jag längtar efter mer frtroliga vänskapsrelationer i min nya vardag.

På det hela taget är jag förväntansfull, Livet är vackert.
Smärtsamt, men ändå så vackert.