Sitter och tittar på filmen Arn som handlar om hans äventyr i det heliga landet och längtan tillbaka till Sverige, längtan Hem. Vilket får mig att fundera på vad som är hem. Just nu säger jag hem om både St Andrews och huset i Kvicksund, antagligen eftersom jag bor på båda ställena. Men några riktiga band vet jag inte om jag har till någondera platserna ännu. För banden, det handlar väl om relationerna, att man känner att det finns en gemenskap där man inte bara får vara med men också är saknad när man är borta. En plats där man fyller en roll för människor som inte utan vidare kan tas över av någon annan.
De vänner jag står nära här i Sverige bor alla lite utspritt, och på samma sätt är det i Storbritannien än så länge. Samtidigt som jag inte upplever att jag riktigt har ett kompisgäng i Västerås fick jag ändå en inblick i vad det är alla menar när de undrar hur jag kan flytta iväg i hela fyra år. När man ser människor i mitt "kyrkgäng" och hur de känner alla, har många vänner och verkligen kan "sin" stad så förstår jag vilken trygghet det måste vara. Att verkligen ha rötter någonstans har ju självklart sina fördelar. Jag byggde aldrig upp det under den tid jag bodde i Västerås, jag mådde ju ofta dåligt och tog mig aldrig tid för relationer utan tränade och pluggade mest. Så den tryggheten har jag aldrig riktigt upplevt och kan därför inte sakna den. Nu är det inte så att jag helt känner mig som en främling här i Västerås/Kvicksund. Jag är verkligen tacksam för mina västerås vänner och tycker att det är roligt att träffa folk i kyrkan. Men det känns som sagt inte som "min" stad så som jag tror de västeråsare jag känner upplever det.

När jag tänker på det så undrar jag om jag kan ha bara en stad. Det var ändå ett val jag gjorde när jag bestämde mig för att läsa IB i Eskilstuna. Den där längtan att göra mer, se mer, uppleva mer, se fler platser drog mig bort. Rastlösheten har varit viktigare än längtan att efter trygghet. Och jag längtar fortfarande; njuter av Skottland men vill fortfarande se mer: Kanada, Nya Zeeland, USA, Island, Sydamerika. Det är så mycket som är spännande som man kan göra. Så många platser som också kan bli hemma. För i slutändan är det nog så att relationer skapar ett hem, och det betyder ju att mitt hem finns på sätt och vis där mina vänner och min familj är. I varje fall i mitt liv just nu..För vem vet vad framtiden bär med sig, och var man hamnar till slut.


Livet är spännande!