Till biblioteket..nördigt eller ännu mer nördigt?
Just nu har ju alla veckan före tenta period här i St Andrews och det märks verkligen på stan. Det är helt dött förtuom i biblioteket som är alldeles fullt av folk från tidigt på morgonen till sent på kvällen. I min lägenhet pluggas det från kl. 9.00-23.00 tror jag..när vi ses är det en sorts inåtvänd tystnad som innfinner sig så fort någon slutar anstränga sig för att hålla konversationen igång. Men så har vi också prov som till 50 eller 75% avgör våra slutbetyg om bara några dagar.

Jag gör mitt bästa för att försöka ta in nytt material från kurserna, fördjupa förståelse av vissa bitar och repetera det jag kan. Mest känns det som ett omöjligt race mot klockan, *suck.* Samtidigt gör jag verkligen mitt bästa och har så gjort under terminen, och bättre än så kan man ju inte prestera. Lite tid tar det allt att lära sig att lägga upp studerandet maximalt.

Läste ett bibelord för någon dag sedan som får vara mottot för denna studieperiod:

Vad ni än gör, gör det av hjärtat, så som ni tjänar Herren och inte människor.
Kolosserbrevet 3:23

Det är ett så vist förhållningssätt till livet; att lägga ner strävandena för det egna och göra det för den Gud som gett mig allt när jag ger mitt allt till honom. Vid närmare eftertanke är det ju bättre att få vandra på Guds väg och lita på att han möter mina behov och leder mig rätt, än att själv oroa sig, försöka fixa med allt och klara av att bli både lyckad och lycklig. Dessutom är det ju så att när den älskade ger det bästa till den som älskar så räcker det. Det är inte perfektionen, utan att gåvan är personlig och given med hjärtat som räknas. Att tänka mig att jag gör mitt bästa och ger resulterande betyg till min far i himmelen är så mycket fridfullare än tanken på att ta emot dem och visa för föräldrar, bekanta eller vänner, och allra värst mig själv.

Det var mina tankar från Skottland i värsta plugghetsen. Nu ska jag dyka ner i böckerna för sista timmen ikväll..