"Många människor misstar vårt arbete för vår kallelse.

Vår kallelse är att älska Jesus."

-Moder Theresa

Linnéa var här i helgen och vi pratade lite om vad vi ska bli när vi blir stora. Det här med yrkesval har varit en stor grej för mig

denna terminen. Det har varit fram och tillbaka med kurser;

först fck jag inte läsa det jag ville och sen visade det sig att ekonomin som jag trodde var mitt ämne inte passade mg alls. Istället är det nog geografin jag ska satsa på, det trivs jag bättre med. Och det är faktiskt läskigt, tro det eller ej.

Jag har ju alltid haft en tioårs-plan för mitt liv och trott mig veta vad jag vill göra. Så är jag nu vid ett av mina största delmål, universitet, och har ingen aning om vart vägen leder sen. Alla frågar mig vad man blir efter min utbildning och jag vet inte. Är inte ens säker på vad jag vill göra sen.

Mitt i all osäkerhet tror jag ändå att min tro djupnat. Världen blir mycket större och mer komplicerad när man konfronteras med alla olika teorier och fakta. Med insikten att man inte kan veta något riktigt säkert har fått mig att värdera min tro och dess värden mer. Jag kan inte veta om allt det jag kommer jobba med och det jag lär mig om är sant eller bra, men jag kan veta att det jag gör med kärlek gör en skilllnad. Och att saker gjorda med kärlek har ett evigt värde, blir till en "skatt i himmelen" (Matt 6:19-20). Från den insikten kommer en ny styrka att göra gott även om det inte är några storslagna saker. Dessutom bleknar vikten av yrkesval något; min uppgift i livet är ju inte först och främst ett yrke utan att älska Gud och människor.